T-banetankar
Att åka tunnebana är givetvis ganska enkelt. Man sätter sig ner på ett säte (om det finns plats, förstås) och sedan sitter man där tills det är dags att gå av. Det finns bara ett problem: Vad ska man titta på?
För när man har betat av all reklam i vagnen, inte har något att titta på utanför tåget (tunnel!) och har okulärbesiktigat alla någorlunda tjusiga töser, det är då det kan börja kännas lite ansträngt där bland alla vilt främmande männsikor. Man vet liksom inte riktigt vad man ska vila blicken på.
Det är då det gäller att plocka fram en, minst sagt, nödvändig T-baneskill: Konsten att inte titta på någonting.
Att se lite nochalant blasé ut (utan att se dryg och uttråkad ut), lite avslappnat kolla rakt ut i luften och inte på något sätt ge sken av att vara i en lätt ansträngd situation... Att titta på ingenting och ingen. Det är en konst.
Ni som åker T-bana vet nog vad jag talar om. Ni andra? Ja, det är ungefär som sitta i ett väntrum...
Haha, så sant. Jag har blivit en mästare på den nonchalanta blicken! Men ibland är det ju också roligt att bryta mot detta och exempelvis ge onda ögat till barn när deras föräldrar inte ser. Rädslan i deras ögon ger en tillfredsställelse som varar hela dagen. Prova!
Oh, you evil woman... Men jag ska definitivt testa! Brukar köra evil eye till hundar, men de är ju helt hjärndöda och fattar ingen ting
Hundar är såå 2004. Det är dags att du avancerar! Säg till om du behöver en mentor.
