En bekännelse

Trots att jag lovat dyrt och heligt att jag inte skulle rösta, och trots att jag satt i tvångströja, fastkedjad i ett igenväxt rävgryt på ett kalfjäll, avskuren från omvärlden och med min mobiltelefon ingjuten i en betonggris, så skickade jag i lördags iväg ännu en SMS-röst på Malena Ernman...

Jag skäms nästan.

Vad är det som håller på att hända med mig? På ynka två veckor jag har givit upp mitt bergfasta motstånd mot Facebook och mot min vilja (nåja) röstat på schlageropera - två gånger! Risken finns att jag inom kort kommer göra hål i örat, köpa mig en skinnväst och, gud förbjude, börja lyssna på Rix FM. Då är det f*n game over!

Nu blir det alltså svensk opera i Moskva. Som tur är kan man i eurovisionfinalen inte rösta på det egna landets bidrag... Puh!

Kändisspotting med Patrik, del 22

Vem: Magnus Uggla

Var: Golden Hits

Kommentar: Tjohoo! Efter total stiltje på kändisfronten i flera veckor (uppenbarligen bor inte kändisarna i Björkhagen) plingade det till rejält när jag spottade Magnus Uggla i schlagerbaren på Golden Hits. Han såg lite uttråkad ut, hade ytterrocken på och lämnade stället lika snabbt som han kom.

Ett uselt tips

Jag hoppas att ni inte satsade några pengar på mitt melodifestivaltips.... Jag hade ett rätt!


Melodifestivaltipset 2009 - så här går det ikväll!

Förra året satsade jag på Rognedal skulle skrälla monumentalt och ta sig hela vägen till Belgrad. Det gick sådär med det tipset...

Men i år känner jag att jag har stenkoll på hur resultatet kommer bli. Så här går det:

1. Alcazar - Stay The Night
90-tals eurodisco, en superenkel refräng som har "det" och ett hjärndött enkelt dansbeat. Alcazar smyger sig hela vägen till Moskva! "Stay The Night" blir åtminstone en monumental hit på alla dansgolv i vår.

2. Måns Zelmerlöv - Hope & Glory
Så snyggt, så snyggt. Refrängen alltså... Och Måns-Måns lär plocka ett antal tjejröster, såklart. Dock faller skåningen på målsnöret och slutar på andra plats. Att "Hope & Glory" är stöpt i samma form som Charlotte Perellis "Hero" är en nackdel, tror jag.

3. H.E.A.T. - 1000 Miles
Jag kommer rösta på H.E.A.T. och det kommer jag inte vara ensam om. Egentligen en ganska svag låt, men bra sång och gitarriffen räcker långt. En lätt överraskande tredjeplats blir det...

4. Sarah Dawn Finer - Moving On
Troligen den låt som har bäst förutsättningar för att gå bra i Moskva med all sin pampighet. Finers bröst stjäl dock showen och "Moving On" blir fyra i Globen.

5. Caroline af Ugglas - Snälla Snälla
Den har krånglat sig med genom andra chansen och följaktigen fått mycket TV-tid. "Snälla Snälla" kan skrälla och vinna hela skiten, men troligen blir det bara en femteplats. Jag gillar inte låten, ska sägas

6. E.M.D - Baby Goodbye
Jag tappade tron på mänskligheten när EMD fick pris för "Årets låt 2008" på Grammisgalan. Kommer EMD bättre än sexa i år är hela mänskligheten dömd att misslyckas. Äsch, så dålig är inte den här låten, även om goodbye-texten inte alls funkar tillsammans med de glada soundet. Snygg-Erik, Danny och den där killen som ingen vet vem är får givetvis en hel drös röster av småtjejer runt om i landet. Kan bli bättre än sexa, men jag hoppas inte det.

7. Molly Sandén - Så Vill Stjärnorna
Ballader faller sällan mig i smaken och "Så Vill Stjärnorna" är inget undantag. Dock tror jag den går hem hos många andra vilket räcker till en fjärdeplats. Sämre låt än Sanna Nielsens från förra året.

8. Malena Ernman - La Voix
Ernmans usla sång under verserna sänker låten och operarefrängen är inte tillräckligt stark för att tillräckligt många röster. Den här gången kommer jag inte rösta på Ernman.

9. Agnes - Love Love Love
Jag tycker låten är ganska tråkig, och det tror jag att många andra kommer att tycka. Snygg och välproducerad, men väger för lätt i konkurrensen.

10. Sofia - Alla
Hon har halkat med på ett bananskal ända fram till Globen, men här får Sofia nöja sig med en bottenplacering. Jag kan gilla låten, men tror inte den går hem i de svenska stugorna. Lär få fler poäng av jurygrupperna med tanke på att den är mer "eurovision" jämfört med några av de andra låtarna.

11. Emilia - You're My World
Emilia har sålt astronimiska sju (7) miljoner skivor genom åren, mestadels i Asien. Sju miljoner! "You're My World" är emellertid långt ifrån lika catchy som megahiten "Big Big Girl". I mina öron är det en ganska tråkig låt och Emilias röst är lite svag. Det blir en sistaplats för "You're My World".

Så där, nu vet ni hur det går! "Stay the night, won't you stay the night. I can be lover, hold on tight..."

H-E-L-G!

Det är helg! Igen! Hur gick det till? Äsch, skit i det.

Planer? Jepp. Hjälpa Konsulten att flytta till King's Island, tillfredställa behovet av fest och att spendera söndagen med att göra så lite som möjligt. Har jag tid står även inhandling av ett par sneakers högt på listan.

Vi ses i apburen! H-E-L-G!

Helgens låt: The Shys - Never Gonna Die

T-banetankar

Att åka tunnebana är givetvis ganska enkelt. Man sätter sig ner på ett säte (om det finns plats, förstås) och sedan sitter man där tills det är dags att gå av. Det finns bara ett problem: Vad ska man titta på?

För när man har betat av all reklam i vagnen, inte har något att titta på utanför tåget (tunnel!) och har okulärbesiktigat alla någorlunda tjusiga töser, det är då det kan börja kännas lite ansträngt där bland alla vilt främmande männsikor. Man vet liksom inte riktigt vad man ska vila blicken på.

Det är då det gäller att plocka fram en, minst sagt, nödvändig T-baneskill: Konsten att inte titta på någonting.

Att se lite nochalant blasé ut (utan att se dryg och uttråkad ut), lite avslappnat kolla rakt ut i luften och inte på något sätt ge sken av att vara i en lätt ansträngd situation... Att titta på ingenting och ingen. Det är en konst.

Ni som åker T-bana vet nog vad jag talar om. Ni andra? Ja, det är ungefär som sitta i ett väntrum...


Herr Svedin kastar in handduken!

Knapphändiga men trovärdiga uppgifter gör gällande att min trogna vapendragare Herr Svedin har lagt ner, dödat och tillintetgjort sin blogg, jonassvedin.blogg.se.

Stor sorg.

Men misströsta inte, ni kan läsa Herr Svedins memoarer när de kommer ut om sisådär 70 år. Och under tiden ni väntar kan ni ju alltid fördriva tiden med att läsa en guldgosseblogg istället.

Äsch, jag ger Herr Svedin två veckor, sedan är bloggen tillbaka igen.

En mamma vet hur man sköter om en guldgosse

Häromveckan förbannade jag mig här i bloggen över det alltför usla vädret (torskblock) och att köksutrustningen i min lägenhet var ett enda stort skämt.

Idag fick jag dock ett oväntat plåster på såren av min kära mor, tillika trogen bloggläsare. Det låg nämligen ett litet fint paket och väntade på mig hos spel- & tobaksbutiken här i Björkhagen, med just mamma som avsändare.

Vad det var i paketet? Jo, mamma vet helt enkelt vad en guldgosse som jag behöver, för i paketet låg en trisslott, ett snickers och, jodå, en stekspade!

Tack morsan, jag ringer snart!

(Vinner jag stora pengar på trisslotten så får du önska dig vad du vill)

En P-bot går inte att mygla bort

När jag hyrde bil för att flytta senast råkade jag dessvärre dra på mig en sur P-bot. Jag parkerade strax utanför min förra lägenhet, på ett ställe där risken för att få påhälsning av parkeringsvakter var minimal, trodde jag. Tyvärr hade jag fel, för när jag klev ut till bilen, redo att lämna Roslagstullsbacken för gott, lyste en ilsket gul parkeringsbot i vindrutan.

Lite sniken som jag är trodde jag dock att jag skulle kunna smita från boten genom att "glömma" att redovisa den, hyrbilen var ju trots allt skriven på Statoil. 

I dryga tre veckor har jag gått runt och trott att jag faktiskt lyckats, men idag damp tyvärr ett brev ner i mitt brevinkast. Ett brev från Statoil...

500 kronor för P-boten plus 150 kronor i expeditionsavgift måste jag betala. Det blev en dyr hyrbil...

En orgie i osundhet

Badkar av bearnaisesås, fläskfiléer i långa rader, stekta potatis i drivor, Biteline-pizzor på hög, McDonald's i överflöd, godis nog att mätta ett rugbylag, hinkvis med chips, öl i tunnor och sprit i buteljer med bortkastade korkar.

Och på det på tok för lite sömn.

När man är på besök i Sunkan får man räkna med att leva i osundhetens tecken. You gotta love it... Men räkna med att jag kommer dedikera denna veckan åt trrräning. Those discomuscles ska få smisk!


På tal om melodifestivalen...

Jag gjorde några högst ovetenskapliga noteringar i lördags: 

  • Darin är inte Tommy Körberg. Om nu någon trodde det... Inte samma tryck i rösten, om man säger så. 
  • En av medlemmarna/dansarna i Star Pilots var mer än lovligt lönnfet för att få göra dansmoves i direktsändning. En Barbapappa i pilotmundering faller inte i god jord hos mig. Jag hade gjort det bättre.
  • Fredrik Kempe, låtskrivaren alltså, är väldigt lik Doctor Phil. Åtminstone har de samma ansiktsform. Som en apelsin, ungefär.



Fredrik Kempe, Doctor Phil eller en frukt?

Som sagt, ovetenskapliga noteringar var det...


Jag skickade Malena Ernman till Globen

I yster berusning och i händfördhet över att få höra opera och schlagertoner sida vid sida, skickade jag i lördags iväg en röst på Malena Ernman.

Nu i efterhand, åtskilligt nyktrare och vid mina sinnes fulla bruk ,känns min SMS-röst aningen tveksam. Framförallt med tanke på låten är ganska dålig, i synnerhet Ernmans tveksamma insats under verserna. En operasångare ska sjunga operatoner, helt enkelt.

Men jag kan ju alltid skylla på att det var Konsulten som hetsade mig till att rösta på Ernman...

Nä, alla dagar i veckan skulle jag givetvis rösta på Star Pilots, ja det är sant. Där snackar vi en låt som får det att skaka och rycka i min dansgolvsnerv. Då spelar det ingen roll att det är en smärre kopia av gruppens hit från i höstas eller att man oblygt lånat/inspirerats av exempelvis denna låt:



Får musik mig att dansa så är det bra musik. Näääästan alltid, iallafall.

Jag har sålt min själ till dvävulen. Facebook-djävulen.

Jag trodde jag var stark och att jag skulle kunna motstå frestelsen.

Men... jag har börjat facebooka.

Bakfylla, grupptryck och en kort stund av obetänksamhet. Det är anledningarna till att jag nu sitter här i träsket, det förhatliga facebook-träsket.

Damn! Nu lär jag bli tvungen att börja jobba halvtid för att kunna ta igen två års facebookande.

Petter Hansson, "putos" och El Wrapos

Sundsvall var sig likt, helgen blev en succé och anekdoterna är otaliga.

Men nu är jag mest bara sliten. Mer om äventyret senare.

Jag. En gnagare?

Håll i er nu! Det finns en överhängande risk att jag kommer börja heja på AIK i vår och bli en riktig "gnagare". Anledningen är att jag kanske kommer flytta till Solna när mitt andrahandskontrakt i Björkhagen går ut i april. Och flyttar man till Solna, så lär Allmänna Idrottsklubben vara det enda lag man får heja på... Hårda bud.

I'll keep you updated!

En helg i Norrland - igen

Jag besitter en sorts hatkärlek till Norrland och Sundsvall. Kallt, mörkt och synnerligen ogästvänligt, men samtidigt väldigt lockande.

Så till Sundsvall och Herr Svedin bär det av nu till helgen. Denna gången är det mer än jag som styr kosan mot Norrlands huvudstad. Rockin' Ron, Skägget och - på ett wildcard - Konsulten har alla siktet inställt mot La Casa de Svedin.

Danko Jones live, en vallning av Konsulten på Kåren och allmän berusning står givetvis på schemat.

Vi ses i skvadern!

Spotify

Här sitter man med (nästan) all musik i världen tillgänglig - och så har man ingen aning om vad man ska söka på!

Ett I-landsproblem, minst sagt...

Ambitionen är att hitta ny, fantastiskt bra musik som man aldrig hört tidigare, men ändå, efter en stunds planlöst famlande, hamnar man likväl på obskyriteter som "E-type väljer sina euro dance-favoriter", Europe och Kobojsarna. Gaah!

Apan tipsade om en sida där det går att hitta spellistor. Blir till att plöja igenom dem...

Jag trodde våren var på väg men...

...det är sannerligen svinkallt ute! Åtskilliga minusgrader, en kall vind och lätt snöfall. Man känner sig som ett fryst torskblock. Brr...


Lagrell in da house!

Fotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell har alltid varit en favorit...
 


Inte konstigt att förbundet går osannolikt bra med en sådan härförare vid rodret.

"Kisen tjackade en kvart på Södermalm"

Att Stockholm till ganska stor del befolkas av inflyttade lantisar (som jag) är knappast någon överraskning. Men att det nästan inte finns någon som pratar riktig stockholmska är en smärre bomb! Skånska, finlandssvenska, förtäckt norrländska och förortsslang är ju allt man hör.

Var är alla ur-stockholmare som pratar som, ja, Jerry Williams? Ni vet, de som frekvent använder ord som "kis", "tjacka" och "kvart".

Jaja, det är kanske en dialekt från en svunnen tid, vad vet jag. Jag måste medge att jag är lite besviken...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0