En guldgosse briljerar

...när man inleder dagen med att äta gamla chips och lyssna på "När vi gräver guld i USA". Ja, alltså jag valde inte medvetet GES-dängan som första låt för dagen, men när den shufflades fram först i Winamp-spellistan kunde jag helt enkelt inte förmå mig att byta.

Så där satt jag, med flottiga chipsfingrar och skrålade "till alla flickor som vi har försakat..."  så att smulorna sprutade. Oh, yes, I'm such a tönt. Men ett bra sätt att börja lördagen på.

Vem: Jesper Blomqvist

Var: Roslagsgatan

Kommentar: Tavelsjös bidrag till världsfotbollen (Parma, Milan och Man Utd) och den enda VM-94-hjälten förutom "Henke" och Lucic som fortfarande lirar, om än som spelande tränare i Enköping. Så nog platsar Blomqvist på min kändislista.

...och på måndag börjar jag på riktigt. Riktigt jobb, riktig lön och riktiga arbetskamrater. Mitt första riktiga jobb. Innebär det att jag måste se på mig själv som vuxen? Antagligen. Aj då...

Men jag måste erkänna att jag saknar studentlivet i Sunkan till en viss del och att det känns lite konstigt att inte dra upp till Norrland igen för ännu en termin. Inget mer J-huset, inget mer Committ, ingen mer nollning, inget mer Kårhus och, framförallt, inget mer Förrådet. Lite trist faktiskt. Jag kommer dock upp någon helg inom en snar framtid, var så säkra på det.

Men hej, jag trivs som fisken i vattnet i både Ståkkhålm och på Oriflame, så nog ska jag kunna motstå Sunkan-abstinensen!

I helgen: Quality time with myself. Film, billiga chips och pizza. Den som har bra tips på sjukt bra filmer att se är välkommen att höra av mig.

Förresten, GDK-klanen på Oriflame kommer utökas med ännu en. Lisette cashade in den vakanta platsen i text-teamet och börjar jobba redan på torsdag. Välkommen till Stockholm och Oriflame!

Vem: Thomas Bodström

Var: Västmannagatan

Kommentar: Han såg solbränd ut.

Efter en trevande inledning (Herr Svedin somnade i soffan vid 21-tiden under fredagen) på den så omsusade Boys Weekend Out-helgen tog det fart rejält framåt lördagkvällen. Eller snarare tog det fart rejält för Jonas.

My bjöd på 25-årsgalej i Hammarby Sjöstad för en hel drös orifläjmare och eftersom Herr Svedin var under mina vingar under helgen fick han ett wild card till festen förutsatt att han inte skulle äta upp alla chipsen.

Herr Svedin åt inte upp alla chipsen. Men han drack upp allt annat som stod i hans väg. Bål, groggar, öl, vin, ouzo, kaffesump, diskvatten med mera, vilket gjorde att den gode matforsaren cashade in en minst sagt ansenlig berusningsnivå. Jag lovar, jag har aldrig sett den mannen så glad i hatten och kanske var det, som Jonas påstår, någon som la något i hans drink...

Men han var inte ensam, flertalet av festdeltagarna, däribland jag, passade på att festa på rejält trots att det var sista helgen innan löning.

Men mest på örat blev nog faktiskt Herr Svedin, och det ska nog festen vara glad över. Jonas lyckades bland annat med att spilla ut grogg på vit matta vilket blev en gigantisk "isbrytare" som höjde feststämningen ett antal snäpp.

Jag då? Jo, jag lyckades hålla berusningen någorlunda i schack tack vare att jag undvek att dricka av ouzon som den ondsinta Kreta-resenären My bjöd på. Jag har tillbringat en vecka på Kos och vet vad den grekiska nationaldrycken kan göra. Brr... Men tur var väl det, då jag hade som uppgift att vara lots åt Herr Svedin under helgen.

På det hela taget blev det en nice helg!

Vem: Staffan Strand

Var: Vasagatan

Kommentar: I efterskvaplet av OS lyckades jag få syn på den avdankade höjdhopparen Staffan Strand på ett övergångsställe på Vasagatan. Han hade på sig en underlig, lång, grön rock och såg lite, ja, läskig ut på något sätt. Men den gode EM-guldmedaljören har alltid varit lite knepig i mina ögon, så det förvånar inte.

Det ligger i luften, det känns som en känsla av eufori som smyger sig på, samtidigt som oket som kallas arbetsvecka är på väg att lätta. En blandning av förväntan och storslagna planer om allt och alla, ingen och ingenting, cirkulerar. Det är helgen som är på väg.

Och vilken helg sen! Vid fyratiden idag kom ett SMS från Herr Svedin som löd "Jag kommer". Visst, det är en mening som går att tolka på många olika sätt men i detta fallet var det en en konfirmation på att den nyblivna copywriter- och projektledarassistenten kommer till Stockholm imorgon. Med andra ord blir det en Boys Weekend Out med svärmorsdrömmarna Frohm och Svedin. Inte en dag för sent.

Jag har egentligen inte en susning vad vi ska pyssla med här i stan, men säkerligen kommer betydande tid dedikeras till att dricka sprit, springa runt på gator och torg yra som höns och tävla i vem som har det bästa jobbet. Precis som en helg ska vara.

Jonas som defensiv jordfräs på mittfältet och jag som ivrig, men tafatt anfallare som förhoppningsvis är på väg in i ett målstim. Den som lever får se. Tveklöst kommer det bli en bra helg.

Helgens låt: Eldkvarn - Pojkar, pojkar, pojkar

Men vad har då hänt under de tre veckor jag hållit mig borta från bloggen. Det här:

- Kommit sist i Mega Battle Of Bjäre 2008. Precis som förra året. Jag fick till och med stryk av Tisen (enda tjejen i det nio man starka strartfältet) i blåbärsmatchen... För er som inte vet kan jag säga att Bjäre Mega Battle är min och mina polares årligen återkommande (andra året) Starcraft-turnering. Precis som förra året ägde spektaklet rum i Paulssons grisstall och återigen tog jag mig friheten att skriva den officiella låten till battlet. Robert Wells skrev jingeln till OS, jag skrev The Battle Hymn... Han lär få mer royalties, men jag får fler brudar. Fair deal.

- Min framtid har blivit säkrad. Jag har nämligen fått förlängd anställning på "Flamman", närmare bestämt fast anställning. Med andra ord kommer jag bli kvar i den kungliga huvudstaden ett tag till. Schysst jobb på superbra arbetsplats och finfin ingångslön. Känns det bra? Självklart. Min räkmacka bär mig fortfarande...

- Min framtid har blivit säkrad #2. Jag har även fått förlängt lägenhetskontrakt. Güt!

- Två gånger på en vecka fått komplimanger för min frisyr. Tacksamt, med tanke på att jag inte har någon frisyr. Eller, ja, jag har iallafall mer frisyr än Robert Wells. Ena gången kom komplimangen från en lagom överförfriskad snubbe på Trägårn som även gav min en puss på halsen. Jag blev lite ställd, minst sagt.

- Upptäckt att SVT livestreamar allt från OS. Farligt när man är på jobbet. Men säg inget till VD-Magnus.

- Slagit fast att Jelena Isinbajeva borde tagit minst 30 OS-guld. Om hon varit simmare. Med andra ord är hon OS största stjärna tillsammans med Usain Bolt... Hästansikte-Phelps får ursäkta.

- Konstaterat att det börjar arta sig för Grabbarna från balkongen. Vi som slavat i högskolebänken under de senaste åren har fått våra första fasta jobb. Mäklar-Becker ska kränga hus i Ängelholm, Björn ska konsulta i Götet och Ante ska göra mig sällskap här i Stockholm, även han som konsult. Vi säger grattis till oss själva och klappar oss själva på axeln.

- Grabbarna från balkongen har även fått sin första Pappa. Nåja, det dröjer något halvår, men snart kommer en Sjöström Junior se dagens ljus. Stort! När jag ska yngla av mig? Nja...

Hmm, har det hänt något mer under de senaste veckorna? Nä, tror inte det. Jo, Herr Svedin har börjat hora i reklambranschen, icke att förglömma.

Vi hörs framöver!

Vem: Orvar Säfström

Var: Mäster Samuelsgatan

Kommentar: Vad gör han nu för tiden, mannen med Sverigen mest imponerande sideburns? Kollar på film, I guess. Men det är sannerligen mäktiga polisonger han stoltserar med. Det går ju nästan att dölja en hel symfoniorkester där i.


Vem: Maria Akraka (med hund)

Var: Ingemarsgatan

Kommentar: Okej, det är väl nästan 10 år sedan hon var Sverige-etta på 800 meter, men en kändis är hon alltjämnt. Är hon fortfarande gift med trestegs-Tord?


Vem: Jane Björck-Jensen

Var: Buss 53

Kommentar: En av TV-sportens mest långlivade åkte samma buss som jag åker varje morgon, linje 53. Hon hade resväska, men var hon skulle har jag ingen aning om. Sannerligen längre än till Finnberget (slutstation) med tanke på resväskan.


Vem: Emma Sjöberg (Wiklund?)

Var: Drottninggatan

Kommentar: Det kom en kvinna mot mig på Drottninggatan. Regnet föll ned och hon döljde sig bakom ett svart paraply. Men så, när våra vägar korsades, tittade hon fram bakom paraplyet, våra blickar möttes och jag såg att det var hon, Emma Sjöberg. Fräsch! Kan Hans Wiklund kan väl jag?

Jag ber ödmjukast om ursäkt för att jag har svikit er, inte hållit er i handen när åskan gått och inte berikat era liv med guldkantade blogginlägg. Förlåt, det var inte min avsikt, det har bara blivit ett dryga tre veckor långt uppehåll.

Varför uppehållet blivit till kan jag egentligen inte svara på. Jag kan varken skylla på tidsbrist, för lite bloggämnen eller skrivkramp. Jag har helt enkelt bara varit en dålig medmänniska.

Men det ska jag ändra på. Igen.

Stay tune for some more action!