"Hem och jaga renar..."
Ja, alltså, mitt hjärtas lag, Rögle BK ska återigen sättas på prov i Elitserien, denna gång på bortaplan mot Luleå. Och Kungen, det är givetvis Kenny.
Är det något lag jag ogillar (förutom Malmö och Leksand) så är det just Luleå. Följaktligen ser jag gärna att RBK manglar norrlandslaget till oigenkännlighet. 1-5 till Rögle!
Kändisspotting med Patrik, del 14
Var: Storgatan, Sundsvall
Kommentar: Förlåt, men jag har undanhållit er denna kändisspotting från Sunkan. På McDonald's satt jag, Herr Svedin och Skägget när de två skådisarna gled förbi utanför fönstret, ivrigt samtalande om någon angelägenhet. Jag blev dock gravt besviken över att Johannes Brost inte hade på sig "Jokerglasögonen" med blåa bågar från "Rederiet"... Varför i Sunkan? Jo, Brost och Teliapappan spelar teater i Norrlands huvudstad.
Chinese Democracy - en recension
Well, hur ska jag börja.... Jo, så här. Det har tagit Axl Rose fjorton år och tiotals miljoner dollar att sammanställa skivan. Frågan jag ställer sig efter genomlyssning är dock "Hur kunde det då gå så illa?"
Det är en fullständigt överbelamrad ljudbild, drivor av okänsligt gitarrmangel och för mycket av allt. "Less is more" har uppenbarligen inte anammats av Axl & Co. Lite synd, för här och där i kakafonin visar Axl sällsynta prov på att han är en kompetent vers- och refrängmakare. Kontetan är dock en skiva som blandar, spretar och velar hej vilt. Nu-metal (urk!), distade gitarrer och hiphop-influenser samsas med suggiga midtempo-låtar och en hiskeligg massa gitarrpålägg. Kanske inte så oväntat efter 14 år i olika inspelningsstudios...
I ärlighetens namn har GNR aldrig varit ett favoritband för mig och det är något i Axl Rose sångröst som jag stör mig på. Ändock hade jag mina förhoppningar om att "Chinese Democracy" skulle bjuda på några guldkorn - de hade ju haft 14 år på sig! Tyvärr fann jag inte mycket av värde.... Visst, det är kanske en platta "som växer i takt med lyssningarna" och lite låtpotential finns det. Men jag har redan gett upp hoppet, rädd för att drunkna i den kletiga overkillsmeten.
Nu, med risk för att låta som en pretto musikrecensent... Ska ni köpa en platta i år så köp inte den här. Lägg då hellre pengarna på en betongplatta som ni kan slå er själva i huvudet med. Jag lovar, DET kommer bli en bättre och mer minnesvärd upplevelse än att lyssna på "Chinese Democracy".
Till sist bara måste jag nämna det komplett galna skivomslaget! Hur i h*vete gick det till när man bestämde sig för DET motivet? En svartvit bild på en cykel med en gigantisk korg på pakethållaren... Det löjeväckande felsteget går INTE att motivera!
Men, som sagt, att recensera musik är löjligt, så varför bry sig om mina subjektiva åsikter.
Kändisspotting med Patrik, del 12
Var: T-banestation, Slussen
Kommentar: Han hade en besynnerlig uppsyn, den gode Tore. Som om att han ville säga något i stil med "Hey, brudar, jag har varit med i TV och då borde ni ligga med mig". Det gick väl sådär. TV i all ära, men sex appealen är trots allt inte skyhög, kan jag gissa...
Kontokortet smälter!
Förlåt morsan, farsan, brorsan och syrran, ni kommer inte få några julklappar. Jag har bränt allt på blåbärsvodkashots...
Nåja....
Hur kunde det gå så illa? Well, jag och Konsulten var som vanligt ivriga efter att stånga oss blodiga bland drinkar och öl, studsa på dansgolv och vråla "Där är ju Carola!", precis som vi gör varje helg här i Stockholm. Den här helgen skulle emellertid gå till historien som den dyraste någonsin i mitt kvartssekellånga liv.
Ingen förfest stod på schemat, istället satte vi vid åttatiden kurs mot Drottninggatan där mat skulle käkas på en liten italienarrestaurang. Det var jag, Konsulten och fyra andra konsulter. Jag var alltså den enda med riktigt jobb. Maten var utsökt, den italienska ölen blaskig men notan rena fyndet. Det var inte här mitt kontokort började glöda.
Den tappra konsultskaran och jag begav oss därefter till drinkbaren Inferno, något kvarter längre upp på Drottninggatan. Här bjöds det på ljuvliga (och svaga?) cocktails tills det facila priset av 102 kr/st, vilket vi alla slog till på. Ungefär här kände jag att det skulle bli en dyr kväll... Även otroligt god öl (Bryggmästarens, 74 kr) slank ner i min törstande strupe.
Efter någon timme eller två på Inferno kom vi fram till att Cliff Barnes skulle bli nästa mål för kvällen. I samlad trupp, hand i hand, gled vi igenom den begynnande snömödden mot Vasastan. Vi möttes dock av en lite för lång kö och budskapet om att stället skulle stänga redan kl 01. Snabbt omdirigerades truppen och en droska mot Stureplan beställdes. Dock fastnade tre i vårt gäng i snödrivan vid Cliff och så var vi bara tre kvar, jag, Konsulten och Konsultskan från Coventry. En liten men strävsam skara på väg mot alkohol och dans.
Några minuter efter kl 24 anlände vi med taxi till Norrmalstorg, påfallande nyktra men fast beslutna att söka lyckan på nästa anhalt, Village. Glad över att kön var obefintlig langade jag fram mitt fina kontokort i kassan, frågade försynt vad inträdet skulle gå på och fick svaret "200 kr"! Underbart, med tanke på att man även fick betala en garderobsavgivt på 40 kr...
Hursomhaver, vi lät oss inte nedslås av den väl tilltagna entréavgiften och satte i rask takt kurs mot baren, smått desperata över att släcka vårt sug efter alkohol. En första öl, Heineken 58 kr (billigt i sammanhagnet), inhandlades. Sedan gick det lite utför, till stor det beroende på centiliterpriset på 27 kr...
Ett av flera kvitton...
Ja, och på Village blev vi kvar hela kvällen. Vid halv 6 trillade jag in i tamburen hemmavid, inte lika nykter som jag var när vi gjorde entré på Village och med ett saldo som sett sina bästa dagar. You do the math, men priserna på Stureplan är helt enkelt inte i nivå med Kåren i Sunkan... Men skoj, det hade jag!
Kuriosa...
...Konsulten frågade mig vid ett tillfälle vad som hade hänt med den uppvika skjortkragen, ingen hade ju det längre, vad vi kunde se. Jag hade inget vettigt svar, men i samma ögonblick vek en snubbe bredvid oss upp sin krage och vi förstod direkt varför just den företeelsen har dött ut...
...Konsulter gillar att prata jobb... Jag skulle nästan kunna börja jobba som en, efter allt jag hört...
...Världen är liten, och Munka-Ljungby är mittpunkten. Ibland känns det faktiskt så...
...På Village hade alla killar skjortor. Utom Konsulten, som hade t-shirt. Ante har alltid varit en lightanarkist...
...Vi fick aldrig tillfälle att vråla "Där är ju Carola!", men väl viska "Bakom dig dansar Sarah Dawn Finer och Stephen Simmonds". Lite svag kändisglans fick vi alltså ta del av...
Vad händer i helgen som kommer då? Ingen aning, den som lever får se
Helg! Då ska det f*n bli Golden Hits!
Men vad står då på schemat denna weekend v 46? Jo, den rosaskimrande drömvärlden (?) på Golden Hits ska äntligen få besök av mig. Jag siktar iallafall på det. Klicka på länken och läs rescensionerna. Stor humor utlovas...
Golden hits, säger ni, är inte det ett white thrash-ställe där överförfriskade lantisar hänger, och trängs som packade sillar på dansgolven? Jo, givetvis, men jag är uppfödd med Bahnhof, fester i metropoler som Strövelstorp och att beblanda mig med norrlänningar på Kåren i Sunkan. Följaktligen kommer jag känna mig ganska hemma på GH.
Farhågor finns dock för den så omtalade kön. En kö som varje lördag med råga sträcker sig längre än kön utanför "Bahnan" en knökafull luciaafton. Gaah! Troligen får man ställa in kompassen mot Kungsgatan redan nån gång 22-23... Eller hur gör man för att så smidigt och snabbt som möjligt? Tips för hur man undviker att behöva stå en evighet i kön mottages gärna. Tveksamt om mitt passerkort till Flamman räcker.
Siktar iallafall på en hejdundrande förfest med Konsulten och kanske Herr Svedin (flytt-kungen) och Lisette. Kanske dyker andra mer eller mindre okända ansikten upp och skålar och skrålar så att hela studentbaracken lyfter, svävar iväg och aldrig landar.
Vi ses på den varma björnskinnsfällen!
Helgens låt: Pascal - Förbi Fabriken
Spegel, spegel på väggen där...
Har ni tänkt på att vissa speglar är utformade för att skapa en snyggare spegelbild, att försköna och förvanska.
På gymmen, i synnerhet i hörnan där vi som vill bli lite biffigare håller till, ser spegeln till att vi ser lite bredare ut och får oss att tro discopumpandet ger bättre effekter än vad det egentligen ger. Går man längs speglarna på gymmen och ser att spegelbilden "wobblar" lite, då vet man att det är en "gymspegel" som täcker väggen. Men visst funkar det! Man får sig en liten träningsboost av att se sig där bland hantlar och skivstänger, lite bredare än hemma framför badrumsspegeln.
I vissa provrum är ofta saken den motsatta. Där är ofta speglarna av den karaktären att man blir liiiite utdragen. Allt för att ge sken av att man är lite slankare, att man kanske till och med gått ner några kilo. Speglar för att stärka sargade självförtroende och, i slutändan, sälja mer kläder, I guess. Troligen är dessa förskönande speglar vanligare förkommande på klädvaruhusens damavdelningar.
Men vem är egentligen vackrast i världen? Spegeln hemma hos mig svarar självklart "det är du, Guldgossen", när jag likt Lucky Luke låtsasskjuter från höften "bam-bam!", blåser röken från revolvrarna, blinkar med ena ögat och speglar mig i glansen av min egen självgodhet....
Björn Ranelid - en pepparkaksgubbe
Frågan är om han stekt sig flitigt i ett solarium på Österlen eller om det är "riktig" bränna från ett soligare land.
Eller är det helt enkelt så att Ranelid smörjer in sig dagligen med barbecuemarinad?
På eriksgata till Sundsvall
Även om jag hoppas att det inte är någon större risk att de gör det.
Det blir alltså ett ganska hastigt och lustigt inplanerat besök i Sundsvall och hos Herr Svedin i helgen. Inte en dag för sent, måste jag faktiskt villigt erkänna. En känsla av saknad (som jag aldrig trodde skulle inträffa) har uppenbarat sig och det är med ganska stor glädje jag ska återse den blåsiga Storgatan, avnjuta en flottig kebabtallrik på Pizza City och springa efter töserna på Kåren. Det ska bli en ynnest att träffa er alla, ni som jag känner sedan tidigare och er som jag aldrig sett tidigare.
Herr Svedin har till min ära renoverat i sin nya lägenhet för min skull. Det ger guldstjärnor i boken...
Så ni förvildade sundsvallsbor, möt upp mig på stationen 15.54 och gör mig sällskap på en ca 2½ dygn lång eriksgata innehållande fest, nostalgiska tillbakablickar och drömlika framtidsvisioner. Den här helgen är hela staden vår.
Det finns en sak som jag dock INTE ser fram emot: Den norrländska helvetesvintern. Brr...
"Lägenhet i STHLM? Hur fick du den?"
Här i den kungliga huvudstaden är, som bekant ,bostadssmarknaden genomrutten. Kötiderna är gigantiska, förstahandsmarknaden obefintlig och andrahandsmarknaden ett slagfält. Inte undra på att det snackas bostad under nästan varje fikarast, fest eller pissoarbesök. Och, jag lovar, varje gång man träffar någon ny person här i stan så finns det ett fåtal frågor som för eller senare alltd dyker upp, i en eller annan form. Det är de självklara:
- Var bor du?
- Är det andrahand/förstahand/bostadsrätt?
och, den oundvikliga (!):
- Hur fick du den lägenheten?
När den senare frågan ställs spetsar alla öronen lite extra, alla vill ju höra hur i h*lvete han/hon lyckades hitta bra boende i bostadsdjungeln. Blir svaret någon förmedlingssajten så kan man vara säker på att följdfrågan nästan alltid blir:
- Vad är det för sida? Är den bra?
Lika ofta svarar respondenten ungefär:
- Ja, jo jag fick ju min lägenhet genom den sidan. Så det är väl en bra sida.
När man hör det känns det för en tiondel som att man hittat portarna till himmelriket. "Oooh, I'm diggin' gold here! Blir jag bara medlem på den sidan och betalar de X antal hundra kronorna i avgift kommer jag, mer eller mindre, bada i en bubbelpool av förstahandskontrakt för nyrenoverade tvåor på Söder med 4000 kr i hyra! Och det är BARA jag som känner till den sajten!"
Tiondelen senare väcks man dock ur drömmen med vetskapen att man redan är medlem på sidan och att man redan kastat X antal hundra kronor i sjön.
Det är nästan tragiskt. Ibland önskar man att det givna samtalsämnet här i Stockholm var, eh, skvadern...
Men hej, jag ska inte sitta här och gnälla! Idag har jag ju faktiskt fixat nytt andrahandsboende till januari. Närmare bestämt en superfin och stor (60 kvm) tvåa till human hyra (6500 kr)... Tjohoo! *Blåser i trumpeter och viftar med flaggor*
Vadå? Vilken bostadssajt jag hittat? Blocket, såklart...
Kändisspotting med Patrik, del 11
Var: Dalagatan
Kommentar: Kommer ni ihåg stråkarna på "Glorious" från -99? Och minns ni att videon, av någon outgrundlig anledning, utspelade sig i en oljecistern?
Invaderad!
Frågan jag ställer er är följaktligen: Är det någon som sitter och trycker på lite napalm? Nu är det dags att sätta hårt mot hårt!
Eller det finns kanske andra beprövade husmorstricks för att förgöra de små flygfäna?
Napalm? Då måste man nämna den tveklöst mest hårdkokta filmgestalten någonsin, Kilgore:
"I love the smell of napalm in the morning"
Kändisspotting med Patrik, del 10
Kändisspotting med Patrik, del 9
Var: T-banan, röda linjen mellan Tekniska högskolan och T-centralen.
Kommentar: Mycket längre och mer imposant kroppshydda än vad man kan tro. Mest spektakulärt var dock att han bar på en gigantisk kylbox! Ni vet, en sådan där totalt osexig och otymplig koloss i plast som rymmer ett halvt kylskåp. Men vad fanns i Torkels kylbox? Som jag ser det finns det tre alternativ:
1) Pernilla Wahlgren
2) Likdelar
3) Tjälknöl (Vad är det för maträtt egentligen? Finns det på riktigt? Upplys mig, jag är desperat över att få veta! Nja...)
Eller vad tror ni? Vilka hemligheter bar Torkel på?
Brolin, Brolin, Brolin. Vad ska nu ske?
Jag är oroad och bekymrad. Thomas Brolins krog Undici får inte beviljat utskänkningstillstånd och VM94-hjälten har meddelat att han lägger ner krogen.
Vad ska han göra nu? Han har ju provat (nästan) allt. Kommit med i Världslaget, sålt dammsugarmunstycken, drivit krog och blivit framröstad till den sämsta värvningen någonsin i Premier Leagues historia. Vilket CV!
Som jag ser det finns det bara en sak som återstår för "Brollan". Gör "en Maradona" och bli förbundskapten. För tveklöst är det så att likheterna med de fallna fotbollsgiganterna är ganska stora. Inte minst när de ställer sig på vågen.
Eller varför inte bli näringsminister? Brolin gillar ju uppenbarligen mat...
På tal om att Maradona har blivit förbundskapten för Argentina. Det luktar desperation och det-var-bättre-förr-nostalgi lång väg. Jag hoppas innerligt att Lagrell & co inte handlar lika lika mycket med hjärtat som det Argentinska förbundet när det är dags att ersätta Lagerbäck/Andersson med nytt blod.
Till sist, "Brollans" kanske snyggaste mål. Eller?
Min blogg - en vattensängsinstallatör? Nej
Men känn förtröstan, mina vänner. Ännu har inte snaran dragits åt, domarn räknat till tio eller Högsta domstolen nekat till resning.
Bloggen är helt enkelt inte en vattensängsinstallatör. Den lever. Och framtidsutsikterna är lika ljusa som vårsolen i slutet av mars.
/Patrik - too fast for love
