Fest igen
Kvällens låt: Ledmotivet till Polisskolan
Vi ses i hoppborgen!
Det låg en lapp i min brevlåda
Inte illa! Till och med den grafiska utformningen är av hög klass. Sådant uppskattas!
Sista veckan i paradiset (?)
Nio dagar som kommer dedikeras till fest, sol, fest och lite examinationspreppande.
Ikväll inleds med Open Mind på Oscar, mitt första besök där. Jag och Herr Svedin ska ha en straight förfest med groggbord och handboll och sedan bär det iväg mot alla queers, transor och bi på Oscar. Damn! jag som har jobbat på att få bort det svaga gay-ryktet som svävar över mig... Nåja, majoriteten på Open Mind lär vara hetero så jag kommer nog klara mig ändå. Det behövs ju i princip bara en heterobrud för att jag ska känna mig hemma. Puh!
Kvällens låt: The Crystals - Da Doo Ron Ron
Förresten, på min examination vill jag höra temat ur Polisskolan. Jag vet inte riktigt varför, men på något känns det som att den hade varit ett bra ledmotiv när jag glider av scenen, examinerad och klar. Får se om jag kan fixa det på något sätt.
Vi ses i trampbåten!
Exprojektet inlämnat
Nu återstår bara examination på tisdag. Frågan är om jag ska vara rebell och återigen våga vägra powerpoint. Troligen inte.
Men oj, vilken pärs exuppgiften har varit för vår klass. Stress, ångest, sena nätter och tidiga morgonar och ännu lite mer ångest. Det har varit hemskt och se hur min glada klass har förvandlats till en samling av ständigt ångestfyllda och stressade zomies.
Förutom jag, såklart. Jag är alldeles naiv för att inse exuppgiftens betydelse.
Eller så har jag det. Förstått hur oviktig exuppgiften är, alltså. Vem vet.
Hur som helst så är det över nu. En examination väntar och sedan är hela världen vår. Hela världen.
Ålderstecken?
Jag vet inte om det är åldern som börjar ta ut sin rätt, senildemens eller ren och skär sinnesförvirring, men idag, när jag var på väg till gymmet för att pumpa min söta discomuskler, lämnade jag lägenheten med ett skohorn istället för min träningskasse. Ett skohorn!
På väg ner i brandtrappan upptäckte jag mitt misstag. Istället för min svarta tygpåse i handen höll jag istället i ett rött IKEA-skohorn.
Men min sinnesförvirring slutade inte där. På väg hem från Helex brukar jag ta genvägen genom O'learys och Tingsrättens (?) entré, vilket innebär att man går till vänster efter trapporna upp från Helex och ut på Grönborgsgatan.
Dock inte den här gången. Istället gick jag av någon outgrundlig anledning till höger och hamnade inne på O'learys där jag storögt förundrades över hur snabbt man byggt om Tingsrättens entré med bowlingbana, neonljus osv. Förvirringen varade dock bara ett fåtal tiondelar och snabbt gick det upp ljus för mig. Ahhh, jag har gått åt fel håll!
Nåja, jag får skylla på mitt tids- och tankekrävande exjobb.
Jag har...
Tills dess får ni hålla till godo med en seriestrip från Träsket:
Dagens inköp
Nu undrar ni säkert varför jag har varit på Clas Ohlson och köpt en 32 mm tolvkantshylsa och en klämringskoppling. Ska jag kanske stoppa vattenläckan i mitt badrum som har irriterat grannen undertill i ett halvår? Är det må hända dags att dra åt fälgmuttrarna på min mintgröna epa-traktor?
Nä, jag ska göra förpackningar till mitt examensprojekt. Eller "Projekt Jörgen" som jag kallar det numera. Jag har nämligen fått för mig att förpacka de trevliga produkterna vatten, luft och eld. Ska jag vara ärlig vet jag inte hur det ska gå, men med min sedvanliga tur får jag säkert ihop något halvsnyggt. Eller åtminstone något som räcker för att jag ska få min examen.
Förresten, ni kan vara lugna, jag har ingen vattenläcka. Inte heller har jag en mintgrön epa-traktor även om jag under några svaga ögonblick (i 10-årsåldern) drömde om att göra en epa av vår gråa Volvo 745:a. Som tur är rann den iden ut i sanden och jag skaffade mig en cykel istället.
(Fan, det hade kunnat bli en grym epa. Vitlackad, sänkt, tonade rutor, feta däck och "USA-lyktor" i fronten... Jag hade blivit kung på Toftaskolan... Eller, nja kanske inte.)
Sundsvall 05-08 - en summering
Som vid alla vemodiga slut kan det vara på sin plats att summera och tänka över allt galet jag varit med om. Om jag har tid framöver har jag som ambition att redogöra för er om stora och små saker som har hänt under min tid här i Sunkan. Inledningsvis bjuder jag på "Galnaste festkvällen". Håll till godo!
Galnaste festkvällen
Det var i november förra året, tror jag iallafall. Snöslasket låg som ett decimetertjock sorbétäcke över staden och desperat hoppade man mellan torra fläckar för att inte bli genomsur. Det gick givetvis ganska dåligt med den biten, men en riktigt bra kväll blev det likväl.
Jag tänker inte vara speciellt ingående om vad som hände den kvällen, det hade blivit lite too much information om jag skulle gå in på detaljer. (Sorry Björn, men vi får ta detaljerna i något annat forum). Men hursomhelst, en galen kväll blev det. Jag sprang runt mellan flertalet förfester här på Förrådet, den ena roligare än den andra. Och sedan rullade det bara på. På Kåren, på Stadt osv...
Äh, förresten, om jag inte går in på detaljer kommer den här historien ganska innehållslös. Låt oss säga så här: Jag var sjuk i huvet, brudarna var sjuka i huvet, man vadade genom snösorbé och kvällen var rakt igenom helt galen. När jag väl föll ihop i min säng (ensam, såå galet blev det inte) kunde jag inte annat än att skaka på huvudet och konstatera att det hade varit en av de sjukaste kvällarna någonsin.
Damn, det här inlägget blev inte så bra som jag hade tänkt. Detaljer är uppenbarligen viktigare än vad man tror.
Om att inte ha Facebook
Jag vet att jag är för gammal (eller?) för att vara trövärdig som rebell, men på nåt vänster känns det ganska tufft att vara en av ytterst få som inte har account på Facebook. Inombords skrattar jag lite lätt åt er förlorade själar när ni loggar in för femtielfte gången, taggar dåliga festbilder, drömmer om events och desperat försöker leta upp den där tjejen som var så söt i 7B på högstadiet.
Men vad vet jag om det, egentligen. Jag har ju inte Facebook.
Varför har jag inte Facebook? Det har helt enkelt aldrig kännts aktuellt eller nödvändigt och jag har nog med tidsfördriv som anekterar på min dyrbara tid. När "Fejjan" kom och var hett var jag för långsam att hoppa på tåget, när "alla" hade det förstod jag inte varför och nu, när flugan är på väg att långsamt dö ut, skulle det bara kännas löjligt att bli medlem.
Men vad vet jag om det, egentligen. Jag har ju inte Facebook.
Jag kan dock erkänna att det känns lite lockande att bli medlem nu när det är dags att lämna Norrland och plantera rötterna på annan ort. Man har ju trots allt fått ett stort antal nya vänner här i stan som man skulle vilja hålla kontakten med, och något säger mig att Facebook skulla kunna underlätta på den fronten. Och det skulle faktiskt vara ganska skoj att leta upp den där söta tjejen i 7B.
Men vad vet jag om det, egentligen. Jag har ju inte Facebook.
Men nej, jag kommer nog inte bli medlem ändå. Det känns faktiskt ganska skönt att stå utanför och att vara en sorts låtsasrebell på 2000-talet.
Är det någon mer än jag som inte har Facebook? Vad sägs om att bli medlemmar och starta en "Våga vägra Facebook"-grupp?
Sista kvällen med gänget
Men nu får det vara nog. Imorgon tackar jag för mig med förhoppningar om att föreningen ska leva vidare i all oändlighet utan min livsbringande hand.
Som sagt, imorgon kl 16 drar mötet igång. Ta er chans att rösta fram nästa ordförande och påverka Commit i rätt riktning. Om inte annars kan ni ju komma för äta kakor och dricka läsk.
Lagerbäck släpper bomben!
I övrigt var min trupp helt korrekt med undantag för Dorsin. Ganska nöjd med att jag lyckades pricka in Andreas Granqvist.
Kontentan: Lucic och Berg ut, Dorsin och Henke in!
En skräll i EM-truppen?
Om det kommer med en skräll i EM-truppen ska det vara en RIKTIG skräll. Så varför inte plocka med...
*trumvirvel*
...Christoffer Andersson!
HIF-backen/mittfältaren har varit sylvass på sin kant i år och var under sina säsonger i Lilleström och Hannover alltid med i landslagsdiskussionerna. Men i år, när han är tillbaka i Helsingborg och bättre än någonsin, har det dock varit tyst om Andersson.
Men kommer han med i EM-truppen? Tveksamt. Men det hade varit en RIKTIG skräll.
EM-truppen
Målvakter
Andreas Isaksson
Rami Shaaban
Johan Wiland
Backar
Olof Mellberg
Petter Hansson
Daniel Majstorovic
Mikael Nilsson
Fredrik Stoor
Andreas Granqvist
Teddy Lucic
Mittfältare
Fredrik Ljungberg
Anders Svensson
Kim Källström
Tobias Linderoth
Sebastian Larsson
Christian Wilhelmsson
Niclas Alexandersson
Daniel Andersson
Anfallare
Zlatan Ibrahimovic
Johan Elmander
Marcus Allbäck
Markus Rosenberg (eller Rosengren, som Glenn Strömberg brukar säga)
Marcus Berg
En förväntad trupp? Japp. Möjligen med undantag för Andreas Granqvist. Mikael Dorsin, Peter Larsson, Max von Schlebrügge eller Behrang Safari kan ersätta.
På mittfältet hade jag gärna sett Rasmus Lindgren, men jag har svårt att se vem han skulle peta. Möjligen Daniel Andersson. Lindgren, Kennedy Bakircioglü och Samuel Holmén finns iallafall med i diskussionen.
Anfallarna känns ganska givna förutsatt att Henrik Larssons nej står fast. Skräller "Henke" ryker Marcus Berg dessvärre ur truppen. Rade Prica lurar lite i vassen, men med tanke hans usla landslagsturné i vintras känns hans plats i truppen som ytterst tveksam.
Klockan 17.30 idag får vi facit!
En lyckad fest och drömmar om busringning
Förresten, det ligger kvar en porslinstallrik med bestick och en tub senap på en av bänkarna här utanför. Jag är lite sugen på lerduveskytte a la Homer Simpson, så ägaren till tallriken bör hämta den illa kvickt.
På tal om något helt annat. Ibland saknar jag tiden som hockeyspelare på bortamatcher, cuper och träningsläger. Framförallt efter att jag läst VM-spelaren Karl Fabricius blogg (som ni hittar här). Det är något speciellt med hockeyspelare och den jargong och gemenskap som uppstår. Ibland lite tröttande i längden, men ibland det bästa som finns.
Skoj är att läsa om Fabricius och hans roomie Michael Holmqvists busringningar till några andra Tre Kronor-lirares rum. Att Fabricius och Holmqvist är 26 respektive 29 år gamla och rimligen borde slutat med busringning för flera år sedan gör bara saken ännu roligare.
Osökt får det mig att tänka på när jag var på hockeyläger i Tyringe (håla i Skåne) som 11-12-åring. Genom att busringa med interntelefonerna på skolan vi var inkvarterade på retade vi gallfeber på flertalet lirare och ledare på lägret. Givetvis blev jag den som blev påkommen med telefonluren i handen och fick en smärre utskällning av våra ledare... Säg den lycka som varar.
Grilla?
Vi ses i publikhavet!
Jonas - ett skämt? del 2
Igår gav jag även herrn ett förslag om att förlänga vadet ännu en månad, till 3 juni, och istället ha futtiga minus 6,5 kilo som viktmål. Invägningen 3 juni skulle live-streamas på våra bloggar och vi skulle utnyttja våra kontakter på Mittnytt så att vadet skulle få det mediala utrymmet det förtjänar. Jonas avböjde dock mitt förslag med motiveringen att han nu skulle börja äta igen så att han, lagom till jul, skulle kunna tjänstgöra som julgris, marinerad i BBQ-sås och med äpple i munnen, på det Svedinska julbordet.
Vän av ordning frågar sig nu givetvis vad som är poängen med hela viktnedgångsprojektetet om han nu ska lägga på sig kilo igen. Herr Svedin är en lustig herre.
Vad det gäller de bilder som står att finna på Herr Svedins blogg vill jag kraftigt poängtera att de är tagna vid två helt olika tillfällen och har ingen samband med varandra eller bildtexterna. Sannolikheten att Herr Svedin skulle kunna nocka mig är lika med noll, framförallt nu när han har ådragits sig ålderskrämpor i ryggen och endast kan förflytta sig med hjälp av permobil och en fläskkotlett framför ögonen.
Stor humor!
Alltså en ganska clean och stilren logotyp, lagom stel för en brittisk myndiget. Men vad händer om logotypen roteras 90 grader? Då blir det så här:
Stor humor!
Jonas - ett skämt?
Under de senaste dagarna har besöksantalet på guldgosse-bloggen skjutit i höjden och min slutsats är att det är trogna Svedin-fans som nu ser denna blogg som sin enda tillflykt på jorden. Huruvida ökningen kommer hålla i sig eller inte återstår att se, nu när min bittra konkurrent varvat upp igen.
Så om ni får syn på Herr Svedin, fråga han hur det har gått med viktprojektetet och säg åt honom att lägga ner bloggen en gång för alla. Det är sitter en ny kung på bloggtronen - en kung som vill ha sin rättmätiga vodka och öl!
Till sist en uppmaning: Håkan, gör en roundkick! Du är Förrådets Bruce Lee.
Bildspecial: Förfest med mig, Jonas, Anders & Thomas
Igår var det lördag och som ni alla vet innebär lördag att man har förfest och går ut. Så även igår! Dessvärre fick jag inte med kameran ut på Stadshuset, så ni får hålla till godo med lite förfestbilder.
Kl 19.20. Fina grabbar behöver riktig mat, så jag och Herr Svedin svepte i oss 1 kg fläskkarré, 800 g potatissallad och två vitlöksbaguetter. Se så nöjda vi blev över det! Vi blev även sjukt mätta...
Kl 19.20. Maten såg ut så här. Vackert? Nja, det beror på hur man ser det, men gott var det iallafall. Herr Svedin visade att han är en mästare med stekjärnet. Jag briljerade med att, eh, öppna potatissalladsburken...
Kl 20.10. Lagom till andra perioden anslöt Anders till La Casa de Frohm. Notera hur han drömmer att han håller en ölsejdel med vänsterhanden. Uppenbarligen hade Anders glömt att hans ölglas (världens största?) stod på golvet vid fåtöljen.
Kl 22.55. Plötsligt dök även Thomas upp. Han tillhör i det närmaste inventarierna på Stadt och en lördag utan Thomas på dansgolven är ingen riktig lördag. Notera min white russian med rosa sugrör som står vid sängen. Vissa har vatten vid sängen, jag har white russian.
Kl 23.30. Sedan blev det dags att förflytta sig till Stadshuset. I vanlig ordning dror jag på mig min hockeymask för att kunna vara lite inkognito på dansgolven. "Hur var det på Stadt?" undrar ni kanske. Jo, det var helt ok, men inget utöver det vanliga.
Kl 10.30. Så här ser groggbordet ut dagen efter. Som synes finns det lite vitlöksbröd kvar för den som är sugen. Nu ska jag gnaga lite på resterna av fläskkarrén och äta dagen-efter-chips. Nice!
Urk...
Ikväll också.
Härligt.
Konsten att hålla en blogg levande
Riktigt så enkelt är det inte om man har ambtionen att ha en blogg som underhåller, berikar och engagerar och inte bara redogör för ens liv. Framförallt inte om man lever ett inrutat liv bestående av skola, skola och ännu mer skola.
Men ska jag lägga ner? Nä, knappast! Jag har ju som mål att innan sommaren nå upp till 100 unika besökare dagligen. Kommer jag att lyckas? Nä, inte en chans...
Den som lever får se!
Förresten, idag skulle Herr Svedin möta vågen öga mot öga och klargöra om han lyckats uppnå sitt viktminskningsmål. I morse skulle invägningen ha skett men vad händer? Jo, Herr Svedin bokar in en Avesta-resa med Thin Lizzy och kommer inte tillbaka förrän ikväll. Så invägningen får helt enkelt ske på ett senare datum. Svagt!
På tal om kväll och Herr Svedin... Som brukligt blir det fest ikväll. Jag och Avestaresenären blandar och ger från våra barskåp och om allt faller ut väl trillar vi in på ett uteställe nära dig, lagom runda under tofflorna.
Vi ses i den djupa delen av bassängen!
Kvällens låt: Alcazar - We Keep On Rockin'.
Ja, jag vet att det inte är speciellt creddigt eller indie att gilla en Alcazar-låt. Men vad gör det när "We Keep On Rockin'" är kvalitetspop långt ut i fingerspetsarna. Pop som går in i mina öron, ner till mitt hjärta, vidare till benen och tvingar mig till att dansa. Precis som det ska vara!
