Inte lika exotisk längre
Det är med lätt tårade ögon jag minns tillbaka på tiden som exotiskt, skånskt inslag i Norrland, då jag var en av få som talade med skorrande "R" och gröt i munnen. Storögda och med glödande öron lyssnade norrlänningarna när jag uttalde gudomliga ord som "spiddekaaga", "roulleböör" och "fubbick". Inte för att jag vill skryta, men visst fick man brudar på det i Sunkan. Eller?
Men den guldåldern är över, förutsatt att jag inte väljer att flytta tillbaka till nordligare breddgrader. Och det är inte troligt.
Visserligen bor jag numera i Stockholm och jobbar mitt i 08-smeten, men till följd av att Oriflame (eller "Flamman", som vi säger) flyttade huvudkontoret från Malmö till huvudstaden för mindre än ett halvår sedan, kryllar det av härliga skåningar på mitt jobb. Jag utgör alltså inte längre ett exotisk inslag i stadsbilden. Fan!
Det råder dock vissa förutfattade meningar om att skånskan jag och mina gelikar talar är ett och samma homogena språk. Men icke sa nicke, skånskan är mer mångfacetterad än så. För att få er en (någorlunda) korrekt bild av hur vi talar där nere i Light-Danmark, kolla in detta klipp:
Dock skulle jag vilja påpeka att Marie Fredriksson inte kommer från Båstad utan är bördig i Östra-Ljungby, vilket är en håla som inte ska förväxlas med min födelseort Munka-Ljungby. I Östra bor det mest bönder som kör epa-traktor och spottar snus, medan i Munka, eh, ja där bor det också en hel del bönder som kör epa, men min hemby ligger åtminstone mer västerut, närmare Ängelholm och havet.
Ska jag vara ärlig är informationen om de skånska dialekterna som ges i klippet inte på långa vägar korrekt. Men skit i det. Det är ju roligt ändå.
Men den guldåldern är över, förutsatt att jag inte väljer att flytta tillbaka till nordligare breddgrader. Och det är inte troligt.
Visserligen bor jag numera i Stockholm och jobbar mitt i 08-smeten, men till följd av att Oriflame (eller "Flamman", som vi säger) flyttade huvudkontoret från Malmö till huvudstaden för mindre än ett halvår sedan, kryllar det av härliga skåningar på mitt jobb. Jag utgör alltså inte längre ett exotisk inslag i stadsbilden. Fan!
Det råder dock vissa förutfattade meningar om att skånskan jag och mina gelikar talar är ett och samma homogena språk. Men icke sa nicke, skånskan är mer mångfacetterad än så. För att få er en (någorlunda) korrekt bild av hur vi talar där nere i Light-Danmark, kolla in detta klipp:
Dock skulle jag vilja påpeka att Marie Fredriksson inte kommer från Båstad utan är bördig i Östra-Ljungby, vilket är en håla som inte ska förväxlas med min födelseort Munka-Ljungby. I Östra bor det mest bönder som kör epa-traktor och spottar snus, medan i Munka, eh, ja där bor det också en hel del bönder som kör epa, men min hemby ligger åtminstone mer västerut, närmare Ängelholm och havet.
Ska jag vara ärlig är informationen om de skånska dialekterna som ges i klippet inte på långa vägar korrekt. Men skit i det. Det är ju roligt ändå.
Kommentarer
Trackback
