En guldgosse briljerar

Det tog två veckor, men nu kan jag konstatera att en tvåa på 60 kvm är för stort för en ungkarl som mig. Det nästan ekar här inne. Framförallt när lägenheten är inredd lika spartanskt som en östtysk isoleringscell.

Med några ribbstolar, nån plint och en lagom insvettad tjockmatta skulle vardagsrummet lätt kunna nyttjas som en mindre gympahall. För att inte tala om vilken gigantisk hoppborg jag skulle kunna placera i sovrummet.

Nja, nästa lya får bli en "etta" eller en liten "tvåa". Inredd åtminstone med ett decilitersmått i köket och ben på sängen. Var jag då ska placera hoppborgen får bli en annan femma.

Jag kom och tänka på en minst sagt ofräsch sak idag, nämligen att snyta sig i en näsduk. Eller rättare sagt, att gå runt med snor i fickan. Blotta tanken på att snyta sig i en liten tygduk, knyckla ihop den och sedan stoppa tillbaka den i fickan känns ganska motbjudande. Uh... Det är ju knappast så att den gulgröna sörjan uppstår att existera bara för att man gömmer undan den.

Tack och lov verkar företeelsen verkar vara tillägnad gubbar i förhållandevis hög ålder och är därför på väg att dö ut i takt med att dess utövare plockar ner skylten.

Likheten är kanske i grövsta laget, men man skulle ju aldrig komma på tanken att stoppa tillbaka en använd kondom i fickan, byrålådan eller plånboken. Eller hur?

...men är det för mycket begärt att det ska finnas ett ynka litet decilitersmått bland köksgeråden!?

Ett decilitersmått!

Och då är det ändå en barnfamilj som bor här (som rimligen skulle behöva ett mått), och inte en pizzaätande ungkarl som knappt vet hur man kokar vatten.

Manchester City, med arabiska oljemiljarder i ryggen, uppges vara beredda att betala 100 miljoner euro för Milans superstjärna Kaká.

100 miljoner euro, drygt 900 miljoner kronor, för en fotbollsspelare? I dessa finanskristider med massvarsel, störtdykande börser och nedskärningar runt om i världen är det nästan en provocerande summa. Nästan en miljard för en bollsparkare.

Men visst, känner Man City att det är en vettig summa att spendera på en enda spelare så varsågod. Kaká kommer säkerligen att generera X antal miljoner i bara tröjförsäljning och, viktigast av allt, säkerligen hjälpa City på vägen till att bli en europeisk storklubb, vilket ägarna så gärna vill. Men ändock, 900 miljoner kronor är nästan provocerande.

I sammanhanget kan det även vara på sin plats att fundera på om Malmö FFs Ola Toivonen är värd de 40 miljoner PSV Eindhoven uppges slanta upp. 40 miljoner för en lovande, men långt ifrån dominerande, allsvensk spelare. Det är en inte alls lika provocerande summa men det är i mina ögon en mycket tveksammare investering.

Hursomhelst, det ska bli mycket spännande att se hur det kommer gå för både Kaká i Man City och Ola Toivonen i PSV. Den som lever får se.

Ibland hittar man musik som förstummar en, som griper tag i en och får en att vilja lyssna igen, igen och igen. Det händer inte så ofta, men det är alltid lika fantastiskt när det väl inträffar.

Frida Hyvönens senaste album "Silence Is Wild" är sådan musik. Visserligen ett lite ojämnt album, men en handfull av låtarna är helt fantastiska.

Framförallt är det Hyvönens röst som fångar mig. Den har ett speciellt anslag och ton, och förmedlar de texttyngda låtarna med inlevelse, känsla och kraft som få andra. Det känns, helt enkelt, om ni förstår vad jag menar. Rösten kombinerat med låttexter som låter som poesi och Hyvönens enkla men karaktäristiskt pianoklinkande gör att några av låtarna når astronimiska höjder. Som den här, "Dirty Dancing":



Så, om ni som jag, lyssnat lite väl mycket på Mötley Crüe på sistonde och vill höra något helt annorlunda, då ska ni ta och kolla upp Frida Hyvönen. 


På tal om röst och musik som känns och som påminner om Frida Hyvönen...
Lyssna på den här. Lorraine Ellison - Stay With Me:

Snattare ertappad med grisöron

ÄNGELHOLM. Polisen fick rycka ut två gånger till Ica Maxi på Hugingatan i måndags. Vid middagstid hade en väktare gripit en man för snatteri. Han hade tagit två cd-skivor och fyra torkade grisöron. Han hördes på platsen och släpptes därefter.

Väääldigt roligt. Vad skulle snattaren ha de fyra grisöronen till? En fetisch? Som snacks till onsdagsölen? Eller hade även hundpensionatet drabbats av lågkonjunkturen vilket tvingade mannen att snatta mat till hundarna?

Den stora behållningen med nyheten är dock den galna rubriken. Onekligen ett tvivelaktigt utseende om det är sant. Frågan är om snattaren även hade begåvats med ett tryne som han kunde böka runt med på parkeringen...

Jag har en otäck känsla av att denna nyhet kommer hålla mig vaken inatt.

Bloggen stack iväg på solsemester på egen hand. En dryg vecka på Mauritius med paraplydrinkar, solstol och sandstrand. Men nu är den tillbaka, solbränd och fräsch, men lite sliten efter alla drinkarna.

Tyvärr fick inte jag följa med på solsemster. Nä, jag fick åka till Skåne istället. Nästan två veckor i snålblåst, julyra och grandoft. Inte lika solbränd som bloggen, men likväl lite sliten av alkohol och jetlag. OK, kanske inte av jetlag.

Åh, jag har så mycket att berätta. Håll fast er längs relingen så ska jag inom de närmaste dagarna pytsa ut lite anekdoter från jul- och nyårshelgen.

Stay tune for more action!