Jag. En gnagare?
I'll keep you updated!
En helg i Norrland - igen
Så till Sundsvall och Herr Svedin bär det av nu till helgen. Denna gången är det mer än jag som styr kosan mot Norrlands huvudstad. Rockin' Ron, Skägget och - på ett wildcard - Konsulten har alla siktet inställt mot La Casa de Svedin.
Danko Jones live, en vallning av Konsulten på Kåren och allmän berusning står givetvis på schemat.
Vi ses i skvadern!
Spotify
Ett I-landsproblem, minst sagt...
Ambitionen är att hitta ny, fantastiskt bra musik som man aldrig hört tidigare, men ändå, efter en stunds planlöst famlande, hamnar man likväl på obskyriteter som "E-type väljer sina euro dance-favoriter", Europe och Kobojsarna. Gaah!
Apan tipsade om en sida där det går att hitta spellistor. Blir till att plöja igenom dem...
Jag trodde våren var på väg men...
...det är sannerligen svinkallt ute! Åtskilliga minusgrader, en kall vind och lätt snöfall. Man känner sig som ett fryst torskblock. Brr...
Lagrell in da house!
Inte konstigt att förbundet går osannolikt bra med en sådan härförare vid rodret.
"Kisen tjackade en kvart på Södermalm"
Var är alla ur-stockholmare som pratar som, ja, Jerry Williams? Ni vet, de som frekvent använder ord som "kis", "tjacka" och "kvart".
Jaja, det är kanske en dialekt från en svunnen tid, vad vet jag. Jag måste medge att jag är lite besviken...
Jag har fått ett nytt motto!
"Lita aldrig på en man i tyrolerhatt"
Det är ju genialt! Äntligen har jag fått ett bra motto att leva mitt liv efter...
Det blir gitarriff i Globen
Men det gick ju bra ändå!
Ikväll måste du rösta på...
Det kommer iallafall jag göra, trots att låten, "1000 miles" tyvärr är för vek och på tok för "snäll", och inte alls kan mäta sig med bandets rocker-look.
Varför röstar jag då? Jo, jag har festat med några ur bandet och basisten är brorsa till my fellow homie Rockin' Ron. Svågerpolitik, sympatiröstande, you name it, men en röst kommer slinka iväg från min mobil, även om låten är en (nästan monumental) besvikelse...
Med lite tur kan vi skicka iväg H.E.A.T. till åttonde chansen, eller nåt sånt.
Supersingel-fest?
Ikväll ska jag på något som om Konsulten benämnde som "Supersingel-fest". Ja, helt enkelt en fest med bara singlar, flertalet av dem galanta ladies.
Det låter åtminstone lovande.
Vi ses bland de rosa molnen!
Kvällens låt: John N.M. - Love Is My Drug
Köket måste återerövras!
Frågan är bara hur jag ska möta problemet. Om jag ska gå till baka till grunderna och sleva ihop barkbröd och sandkakor, eller om det är dags att sikta lite högre och kolla på recept som innehåller mer än fyra ingredienser. Antagligen är den senare lösningen den enda möjliga, för lägre kan jag nästan inte sjunka.
Dock... Tyvärr är köksgerådet i min andrahandslägenhet ett skämt. Sladdriga knivar som var vassa någon gång runt maj -87, en spis som var modern för ett kvarts sekel tillbaka och inte en enda stekspade. Inte precis så att man bli överlycklig när man stegar in i köket, fast besluten om skapa stor kokkonst.
Men jag har iallafall köpt mig ett decilitersmått. Det är ett steg i rätt riktning.
Nästa steg: Att göra lasagne.
En efterlängtad känsla
Idag värmde solen för första gången.
Det var inte mycket, men en liten uns av solvärme kunde skönjas i den annars bistra vinterkylan när jag gick med raska steg längs Vasagatan på lunchen. Ett första, litet tecken på att det faktiskt finns stora chanser att det ska bli vår - och sommar! - även år 2009.
Jag blev glad. I ärlighetens namn blev jag kanske lite för glad, för det var blott ytterst svag värme som de bleka solstrålarna bjöd på. Men är man en typisk svensk som är svältfödd på allt som heter ljus och värme under vintermånaderna är det lätt att bli exalterad över det lilla.
Lösningen på bostadsbristen i Stockholm?
Det tveklöst lustigaste (och oseriösaste?) i gratistidningen Metro häromveckan var nyheten om att en nördig matematiker räknat ut vad det skulle kosta att bygga Dödsstjärnan. Ja, ni vet det där skrytbygget som Darth Vader glassade runt i och förintade planeter med i Star Wars-filmerna.
En dödsstjärna under uppbyggnad strax utanför Värtahamnen?
Enligt uträkningen skulle kostnaden uppgå till triviala 127 kvadriljoner kronor. I runda slängar 1 triljon gånger mer pengar än den totala summan av alla pengar tillgängliga i världen just nu. "It's a bargain!" tyckte Darth Vader och byggde två stycken.
Nu frågar sig vän av ordning vad en Dödsstjärna har att göra med bostadskön i Stockholm. Jo, här kommer det geniala, jag har liksom tänkt till...
Det uppskattas att huvudstaden kommer att växa med ett helt Göteborg inom en 30-årsperiod och som alla vet är bostadssituationen i länet genomusel, bostadskön är redan nu längre än Lasse Berghagen och den enda lösningen på problemet är att bygga bort kön. Men det krävs att det byggs rejält för att kön ens ska naggas lite i kanten...
Hmm... Men om man inte vill bygga ett nytt Göteborg med tillhörande Liseberg, Avenyyyyn och fisk, vad ska man då bygga? Jo, man bygger såklart en Dödsstjärna med plats för en sisådär 8-9 miljoner invånare! Då snackar vi en jäkla massa hyresrätter - med oslagbar utsikt - som skulle förinta bostadskön i ett nafs. För att inte tala om vilket oslagbart landmärke stålbollen skulle bli. "Turning Torso i Malmö? Hehe... Nä, vi har skaffat oss en ny uppdaterad variant av Globen"...
Så vad säger ni politiker i Stockholm? Ge mig ett tecken så börjar jag fila på bygglovsansökan direkt... För visst behövs det bygglov? En Dödsstjärna kan väl aldrig klassas som "Friggebod"?
Well, nu kommer det inte bli helt lätt att få igenom det beslut i kommunfullmäktige, även om kolossen går som friggebod. För det första kan det bli lite knepigt att få plats med de 127 kvadriljonera i Stockholms Stads strama budget. Det lär ju knappast gå att kringå den skyhöga kostnaden med lite trängselskatter, bidrag från näringslivet och namnsponsring. Eller? Men å andra sidan lär man kunna lägga ner hela det svenska försvaret (X antal miljarder) med tanke på den lätt avskräckande effekten av att ha en "planet destroyer" till hands. En knapptryckning bort och man har förvandlat hela, eh, Norge till en ogästvänlig kopia av Gobiöknen.
Och visst, bygget kommer ofrånkomligen vålla en hel del hätsk debatt. Som det är just nu skriker ett oräkneligt antal bakåtsträvare sig hesa och "går bananer", bara över planer på att bygga högre än futtiga fem våningar i innerstaden. Det säger sig själv att det kommer bli lite debatt när en gigantiskt stålboll med 160 kilometer i diameter kommer på tapeten. Och om nu planerna ändå skulle förverkligas, så lär det nog även bli stooora rubriker när det kommer fram att byggnadsfirman som bygger Dödsstjärnan har anlitat billig baltisk arbetskraft utan kollektivavtal. Anbuden från byggfirmorna lär ju hagla in när det vankas prestigebygge och då gäller det för firmorna att skära ner på kostnaderna för att kunna lämna in ett så prispressat anbud som möjligt och vinna upphandlingen.
Hmm... Tyvärr vet vi nog alla i förhand hur det kommer sluta. Det lär gå som det brukar när det handlar om stora planer, kommunalt byggande och kommunal upphandling. Förhandlingar, årtionde av byråkratiska vändor, yttranden, miljöprövningar, bullerberäkningar, budgetproblem, alla tänkbara grupper ska få säga sitt, ännu mer förhandlingar etc etc. För att inte tala om hur knepigt det kommer vara att bestämma hur många parkeringsplatser som måste till.
Och i slutändan, efter 20-30 år av turer fram och tillbaka, så har man landat i att man byggt en hyreslänga i nyfunkisstil med tillhörande grönområde.
Äh, det är nog lika bra att flytta till Dubai. Där finns det ambitioner och det är säker nån nyrik oljeschejk som skulle kunna tänka sig att bygga en Dödsstjärna. Eller åtminstone ett Göteborg i full skala...
Till sist, för att snöra ihop säcken och referera till både Darth Vader, Göteborgshumor och balter... Hur var det nu han sa den gode Mr Vader? Just det... "Luuk, I'm your father".
(Förlåt, men jag kunde inte låta bli att skriva det sista, även om det var en skrämmande usel vits. Men så drömmer jag också om att en gång få medverka i På Spåret.)
Debaser Slussen
Debaser Slussen. Me like, helt enkelt. Även om det ligger i det mest anskrämliga betongkomplexet i hela Stockholm; Slussen.
Don't have it your way. /Mvh McDonald's
Visst fem ynka kronor är en spottstyver, men att Plusmeny inte ens är förhandlingsbart är det mest irriterande. Fy skäms, McDonald's!
Lördag. Det kan bara bli bättre
Men ändock, det är ju lördag och allt kan bara bli bättre!
Och när det står födelsedagsfest hos Erika på schemat kan man inte bli något annat än taggad. Några öl, några besvikna suckar över schlagerpremiärens uselhet och lite snacks på det kan få en att glömma även den tyngsta förkylning.
Vi ses i green room!
Kvällens låt: Friska Viljor - Old Man
Inget Skarpnäck för mig
Det blev inget bostadsrättsköp i Skarpnäck. Efter grundlig research, noga övervägande och dålig magkänsla valde jag att inte slå till. I synnerhet var det förmaningen från en fd Skarpnäckbo som löd ungefär "flytta INTE till Skarpnäck" som fick mig att backa ur.
Anledningen till det uteblivna köpet var risken att göra en dålig investering. Jag vill inte riskera att förlora några pengar. Skarpnäck har minst sagt tveksamt rykte och en osäker framtid till mötes och att då casha upp 800 000 kr för en liten etta känns lite tveksamt.
Så, jag är tillbaka i andrahandsträsket igen men har åtminstone blivit en erfarenhet rikare.
En pinad pung?
Pungpinan
Det gör ont att bara skriva det....
Om att köpa bostadsrätt
Var då? Jo, i - håll i er nu - Skarpnäck, cirka 19 minuter söder om Söder med T-bana. Det handlar om en bostadsrätt i en nyproducerad fastighet med 54 stycken "ettor" på 31 kvm.
Jag var ute idag och rekade omgivningarna, klockade gångtiden från fastigheten till T-banan (5-6 min) och kollade in bygget.
Själva bygget var inte mycket att se. Inflyttning kommer att ske någon gång i juni-augusti och eftersom modulerna byggs på annan ort (Norrland, enligt mäklaren) var det enda man såg en betonggrund. Och omgivningarna, tja de var väl helt okej. Skarpnäck har i princip byggts upp från noll till en liten stad med ca 10 000 invånare bara under de senaste 20 åren och all byggnation är därefter. Det vill säga ganska trevliga hyreslängor i 90-talsarkitektur i rött tegel i 4-5 våningar med välplanerade innergårdar. Alltså ingen grå betongförort, som tur är.
Men det är långt ifrån säkert att jag slår till.
Det som talar för ett köp är att det är nyproduktion (ljuv musik i mina öron), bra pris och riktigt bra månadskostnad samt att det hade varit så skönt att slippa kuska runt bland andrahandskontrakt. Det som talar mot är att det är en lite sömning förort, 19-20 min från T-centralen, att det känns lite som att jag flyttar från Stockholm City (och den, för mig, åtråvärda "stadskänslan") och att 31 kvm inte är gigantiskt. Men å andra sidan, vill jag bo innanför tullarna (vilket jag såklart vill) får jag casha upp närmare 1 miljon kronor mer. Det känns inte så lockande.
Hmm... Jag har en del att tänka igenom framöver.
