En efterlängtad känsla
Idag hände det, för första gången sedan i början av oktober. Det där som man går och längtar och trånar efter, men i de mörkaste stunder nästan har tappat hoppet för.
Idag värmde solen för första gången.
Det var inte mycket, men en liten uns av solvärme kunde skönjas i den annars bistra vinterkylan när jag gick med raska steg längs Vasagatan på lunchen. Ett första, litet tecken på att det faktiskt finns stora chanser att det ska bli vår - och sommar! - även år 2009.
Jag blev glad. I ärlighetens namn blev jag kanske lite för glad, för det var blott ytterst svag värme som de bleka solstrålarna bjöd på. Men är man en typisk svensk som är svältfödd på allt som heter ljus och värme under vintermånaderna är det lätt att bli exalterad över det lilla.
Idag värmde solen för första gången.
Det var inte mycket, men en liten uns av solvärme kunde skönjas i den annars bistra vinterkylan när jag gick med raska steg längs Vasagatan på lunchen. Ett första, litet tecken på att det faktiskt finns stora chanser att det ska bli vår - och sommar! - även år 2009.
Jag blev glad. I ärlighetens namn blev jag kanske lite för glad, för det var blott ytterst svag värme som de bleka solstrålarna bjöd på. Men är man en typisk svensk som är svältfödd på allt som heter ljus och värme under vintermånaderna är det lätt att bli exalterad över det lilla.
Kommentarer
Postat av: T-Man
Solen står högt på den klarblå himlen. Fåglar sjunger, på uteserveringarna går ett sorl. Det är sommar i luften. Men det här ingen dröm, utan något jag har omkring mig just nu. Ett sommarvarmt Melbourne kramar om mig, och jag lovar att ta med mig värme när jag återvänder! Hoppas allt är gott i ditt Vinterland, som går mot ljusare tider...
Trackback
