En guldgosse briljerar

Min lägenhet på Förrådet vätter ut mot innergården, rakt ovanför grillen och bänkarna utanför, vilket gör att jag, likt den pensionär jag börjar bli, kan ha järnkoll på vilka kids som har fest och kan pika dem som inte plockar upp sitt skräp efter sig. Väldigt bra. Jag kan även, om de är skräniga (journalistpack?), terrorisera dem med obskyr musik och spotta på dem från mitt fönster. Inte för att jag gör det, men jag kan.

På det hela taget har jag kanske den bästa belägna lägenheten på Förrådet med kvällssol och allt.

Dock finns det en negativ sak... I takt med att solens strålar flödar över staden ska det givetvis grillas vareviga kväll här utanför vilket innebär att min lägenhet fylls av härlig tändvätskedoft varje kväll. Inte speciellt trevligt. Visserligen en billig fylla eftersom den flygfotogenliknande dimman gör mig lite lätt snurrig.

Stäng fönstret, kanske ni säger, men det kan jag inte. Det blir så förbenat varmt då... Så jag får helt enkelt leva med känslan av att min lägenhet snart kan självantända och doften av bensinmack. Men vad gör det när solen skiner. 

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva skriva detta, men nu är det tungt. Riktigt jävla surt och tungt.

Inte nog med att jag är äverhopad och nedtyngd av feta skoluppgifter. Min kära farfar gick bort häromdagen (tungt bara det) vilket gör att jag måste åka hem till Ängelholm på begravning den 25:e , dvs mitt i värsta uppgiftsruschen och farligt nära deadlines. Dyr, men snabb flygresa ner, och dyr, långsam tågresa upp. Sammanlagt drygt 2000 kr i reskostnader och dryga 11 h i restid. Sura pengar, men framförallt timmar som jag skulle behöva lägga på skoluppgifterna.

Förhoppningsvis kan jag jobba några timmar på tåget, men känner jag mig rätt kommer jag inte få varken inspiration eller motivation för de trista uppgifterna.

Blä...

På grund att jag tvingas till den oplanerade hemresan har jag varken tid eller pengar att, som planerat, dra ner till Lund för att fira valborg med Ante, Björn och alla de andra kidsen. Fan, jag som verkligen sett fram emot att få känna lite vårvärme och festa 24 h för att får kraft att mangla examensprojektet de sista veckorna i Sundsvall.

Till råga på allt upptäckte jag att har farligt lite pengar kvar på bankkontot.

Tungt, var ordet.

Solen skiner iallafall. Jag är säker på att det är farfar som skiner på oss från himlen...

Är det ikväll Rögle går upp i Elitserien? Vid vinst mot Mora finns chansen. Räkna med att jag kommer sitta som klistrad framför TV4-sport från kl 19.

Är det framtiden? Antagligen.

Ni glömmer väl inte att skicka mig en bild på ert öppna kylskåp? Bra, för jag behöver fler bilder till mitt researcharbete.

Jag undanbeder mig dock bilder av denna kvalitén:



Jag skulle gärna vilja veta vad kylskåpsinnehavaren Andreas kokar ihop för måltider med dessa ingredienser...

Ta en bild av ditt kylskåp (öppet) och skicka bilden till mig på p_frohm[a]hotmail.com

Jag behöver din bild i researcharbetet till min examensuppgift.

Det är sannerligen inte varje år jag fyller 25, ett kvarts sekel, och det måste jag givetvis fira. Inte heller är det varje år Staflin fyller 30 och det måste givetvis firas även det.

Så vad gör vi? Jo, vi anordnar en fet fest 25- och 30-årsfest på lördag, öppen för alla som har vägarna förbi Sunkan. Klockan 20 (19 för dig Svedin) drar vi igång.

Förresten, köp inga presenter till mig, ni får ju inga av mig. Ge mig hellre ett straff.

Allsvenskan var tillbaka och det med en atmosfär som var så nära aktiv dödshjälp man kan komma. Sedan blev det bara obehagligare för nykomlingarna.

Norrköping var kvar i superettan i 20 minuter mot Djurgården, Sundsvall har ännu inte lämnat och precis före slutsignalen kom ett sms från innebandyprofilen Tobias Blixt:

"Jag hade förmodligen gått in som vänsterback med en veckas träning".

De tre nya i den utökade serien fick med sig ett mål från premiäromgången och det är sällan man ser ett lag tillåtas anfalla konstant i 90 minuter som HIF fick i går.

Sverrir Gardarsson och Hannes Sigurdsson må vara födda, uppvuxna och ha härdats i en isländsk gejser, och på förhand hette det att Sundsvalls fasta situationer kunde utvecklats till det vanliga skräckmomentet för HIF-försvaret.

Dessutom skulle hemmalagets kompakta 4-4-1-1 ge utrymme att vinna boll på mitten för att snabbt slå om och få med Mikael Lustig och Billy Berntsson på kanterna.

Det gick aldrig att få reda på hur det var med den taktiken eftersom pojklaget aldrig kom så långt. HIF:s samlade, skickliga, rejäla och utstuderade presspel satte effektivt stopp för alla försök och istället fick jag ännu en gång se en inövad hörnvariant ge resultat här uppe.

Matchen tog slut när Christoffer Andersson därefter fick autobahn fram till 2-0 och det hade inte ens blivit jämnt om Sundsvall belönats med mål för tre rätta passningar i rad."

En sågning som heter duga! Det luktar guld i Helsingborg...