Kontokortet smälter!
Förlåt morsan, farsan, brorsan och syrran, ni kommer inte få några julklappar. Jag har bränt allt på blåbärsvodkashots...
Nåja....
Hur kunde det gå så illa? Well, jag och Konsulten var som vanligt ivriga efter att stånga oss blodiga bland drinkar och öl, studsa på dansgolv och vråla "Där är ju Carola!", precis som vi gör varje helg här i Stockholm. Den här helgen skulle emellertid gå till historien som den dyraste någonsin i mitt kvartssekellånga liv.
Ingen förfest stod på schemat, istället satte vi vid åttatiden kurs mot Drottninggatan där mat skulle käkas på en liten italienarrestaurang. Det var jag, Konsulten och fyra andra konsulter. Jag var alltså den enda med riktigt jobb. Maten var utsökt, den italienska ölen blaskig men notan rena fyndet. Det var inte här mitt kontokort började glöda.
Den tappra konsultskaran och jag begav oss därefter till drinkbaren Inferno, något kvarter längre upp på Drottninggatan. Här bjöds det på ljuvliga (och svaga?) cocktails tills det facila priset av 102 kr/st, vilket vi alla slog till på. Ungefär här kände jag att det skulle bli en dyr kväll... Även otroligt god öl (Bryggmästarens, 74 kr) slank ner i min törstande strupe.
Efter någon timme eller två på Inferno kom vi fram till att Cliff Barnes skulle bli nästa mål för kvällen. I samlad trupp, hand i hand, gled vi igenom den begynnande snömödden mot Vasastan. Vi möttes dock av en lite för lång kö och budskapet om att stället skulle stänga redan kl 01. Snabbt omdirigerades truppen och en droska mot Stureplan beställdes. Dock fastnade tre i vårt gäng i snödrivan vid Cliff och så var vi bara tre kvar, jag, Konsulten och Konsultskan från Coventry. En liten men strävsam skara på väg mot alkohol och dans.
Några minuter efter kl 24 anlände vi med taxi till Norrmalstorg, påfallande nyktra men fast beslutna att söka lyckan på nästa anhalt, Village. Glad över att kön var obefintlig langade jag fram mitt fina kontokort i kassan, frågade försynt vad inträdet skulle gå på och fick svaret "200 kr"! Underbart, med tanke på att man även fick betala en garderobsavgivt på 40 kr...
Hursomhaver, vi lät oss inte nedslås av den väl tilltagna entréavgiften och satte i rask takt kurs mot baren, smått desperata över att släcka vårt sug efter alkohol. En första öl, Heineken 58 kr (billigt i sammanhagnet), inhandlades. Sedan gick det lite utför, till stor det beroende på centiliterpriset på 27 kr...
Ett av flera kvitton...
Ja, och på Village blev vi kvar hela kvällen. Vid halv 6 trillade jag in i tamburen hemmavid, inte lika nykter som jag var när vi gjorde entré på Village och med ett saldo som sett sina bästa dagar. You do the math, men priserna på Stureplan är helt enkelt inte i nivå med Kåren i Sunkan... Men skoj, det hade jag!
Kuriosa...
...Konsulten frågade mig vid ett tillfälle vad som hade hänt med den uppvika skjortkragen, ingen hade ju det längre, vad vi kunde se. Jag hade inget vettigt svar, men i samma ögonblick vek en snubbe bredvid oss upp sin krage och vi förstod direkt varför just den företeelsen har dött ut...
...Konsulter gillar att prata jobb... Jag skulle nästan kunna börja jobba som en, efter allt jag hört...
...Världen är liten, och Munka-Ljungby är mittpunkten. Ibland känns det faktiskt så...
...På Village hade alla killar skjortor. Utom Konsulten, som hade t-shirt. Ante har alltid varit en lightanarkist...
...Vi fick aldrig tillfälle att vråla "Där är ju Carola!", men väl viska "Bakom dig dansar Sarah Dawn Finer och Stephen Simmonds". Lite svag kändisglans fick vi alltså ta del av...
Vad händer i helgen som kommer då? Ingen aning, den som lever får se
