En sliten guldgosse

Jag var uppe bland molnen, kände mig oslagbar och opåverkad av det hårda festivallivet. Men även jag skulle fångas av  festivalbaksmällans obarmhärtiga hand.

Uppstigning till reveljen vid femsnåret i morse, en mödosam tågresa till huvudstaden på det och sedan raka spåret in på kontoret med oundvikliga och betungande arbetsuppgifter. Bara en halvtimme in på arbetsdagen kände jag att Sweden Rock och för lite sömn satt sina spår...

Nu sitter jag här hemma. Dödstrött, orkeslös och med en otäck känsla i halsen och jag kan bara be till högre makter (Joey Tempest?) att jag blixtsnabbt är på banan igen. I veckan vankas det träning till tusen, sommarfesten med kontoret på torsdag och Stureplans-utgång på lördag. Det finns helt enkelt inte tid till att vara sliten.

May the force be with me.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0