Snart ligger Skåne för mina fötter
Min färdplan är utstakat in i minsta detalj. Med ett specialchartrat sovejetiskt Antonov-fraktplan lyfter jag direkt från Valhallavägen imorgon eftermiddag och börjar min färd mot söderlandet.
I maklig takt och i dånet av de sex frustande jetmotorerna styr jag hemåt, hem mot mitt fädernesland, Skåne. Som en 2000-talets inverterad Nils-Holgersson på en resa i motsatt riktning. Förbi de gudsförgätna hålorna i Södermanland, Östergötland, Småland och Halland.
Så småningom, framåt kvällningen, skönjer jag Hallandsåsen och känner hur den skånska luften slår emot mig. Där nere ligger det, mitt så efterlängtade Skåne. Jag flyger in över Hjärnarp men råkar av misstag fälla en bombattrapp över Söndrebalgs skola. Förlåt kära Hjärnarpare, men jag blir så ivrig över att skymta vattentornet i Munka.
Min sovjetiska plåtfågel är dock för otymplig och svårmanövrerad för att sättas ner över Bjäre och min färd fortsätter oundvikligen ännu lite söderut, ut över Öresund. När jag väl har Helsingborg under mig lämnar jag över spakarna till en chimpans vid namn Percy (som ska vidare ner mot Malmö) och hoppar ut utan fallskärm, ner i havet i en klockren mollbergare i pikerad stil. Så graciöst, så... onödigt.
Jag träffar vattenytan strax utanför Helsingör och simmar med spänstiga simtag mot land vid Kronoborgs slott. Uppe på torra land låter jag inte en sekund gå förlorad och kastar mig in i första bästa butik och inhandlar Gammeldansk, elefantöl och Akvavit som jag stärker mig med. Med stadig blick men på vingliga ben beträder jag rask Tycho Brahe-färjan som på 20 min tar mig till Helsingborg och Knutpunkten. Äntligen har jag Skåne under mina fötter.
En svarttaxi senare är jag i Ängelholm, närmare bestämt utanför Lindéns korvkiosk. Min hunger är svår och valet faller utan betänktetid på en mosbricka. Det är dock något som gnager i mig. Jag må vara i Ängelholm men ännu är jag inte riktigt hemma. Desperat börjar jag leta efter någon som kan ta mig den sista biten hem till Munka.
Se där! "Burka-Tommy" med cykel och allt! Efter en kort övertalning och med en tomburk som lockbete får jag plats på pakethållaren. En sista mödosam färd mot Ängelholmsvägen 172 har börjat. Dock finns det många burkar att plocka och "Burka-Tommy" måste givetvis stanna för att samla upp varenda en. Jag börjar misströsta, Munkarakan har aldrig känts så här lång och karg.
Men så, efter ett oräkneligt antal tombrukar är jag äntligen framme vid mitt föräldrarhem och jag kastar mig av pakethållaren. Klockan är närmare midnatt när jag trillar in i tamburen. Jag hälsar lite blasé på päronen och syrran, men tar sikte mot den nypyntade julgranen. Ty jag vet att det är jag som måste göra de sista korrigeringarna. Jag är ju den enda som är tillräckligt lång.
Med julsslingan, kulor och glitter i en perfekt symbios hör jag hur det ringer från äggklockan i köket. Julskinkan är klar! Snart sitter jag där i soffan med nygräddad julskinka framför mig och en julmust i handen. Ett leende brer ut sig över mina läppar och jag kan inte låta bli att utbrista: "Puh, det är skönt att vara hemma igen. God jul!"
Det vackraste brölet
För ett otränat öra skulle kakafonin bara låta som ett enda stort brölande från överförfriskade gentlemen. Men jag, jag hörde, jag visste att det var det obligatoriska temat till alla våra fester, "Stad i ljus", som ljöd ut i den skånska natten. Ett självskrivet inslag som vittnar om att förfesten har nått sitt crescendo, sin höjdpunkt, och att Grabbarna från balkongen är på väg ut på äventyr.
Som sagt, det var bittert att jag missade årets Reunion, men brölandet i mobilen blev ett fint plåster på såret.
Och snart är jag hemma i Skåne och då är jag med och sjunger.
Kändisspotting med Patrik, del 20
Var: Oriflames julfest
Kommentar: Han var på spaning. Men inte för Efterlysts räkning eller för att kolla in tomtarna i "Chippendales". Nej, det var en dam som lockade.
Idag säger vi grattis till...
Grattis Emelie!
Spotify invites bortskänkes
Kändisspotting med Patrik, del 19
Var: Buss 53
Kommentar: Okej, det var kanske inte den riktiga Bockstensmannen, han lär väl ligga på nåt museeum och sola sig i kändisglansen, men det var den äldsta (eller "gamlaste" som de som inte fått G i Engelska A brukar säga) och skröpligaste gubbe jag någonsin sett. Det var verkligen Nils-Petter Sundgren-klass
Och åka buss skulle han! Han rörde sig långsammare än en sittstrejkande snigel och det kändes som en evighet innan han hade parkerat sin rullator och satt sig ner på ett säte. Det var dock lite fint att se hur nästan hela bussen förbarade sig över gamlingens öde. Folk gav plats, räckte fram hjälpande händer och när den lite ivriga busschaffisen körde iväg med ett ryck var det till och med en herre som utstötte ett "Öhh, ta det lugnt, vi har ett lik här" (ungefär...)
Men jag måste säga att jag är imponerad över "Bockstensmannen". Inte alla i det skicket som skulle bemöda sig att ta bussen ner till city, hänga på plattan och ragga brudar (eller vad han nu skulle göra). Och gubben måste vara en jävel på schack, med tanke på hur många gånger han lär ha vunnit mot Döden.
Skåne skakar!
Jag ser det som ett tecken på att Skåne äntligen vill skaka sig loss från övriga Sverige och accelerera kontinentaldriften så att landsdelen inom en snar framtid kommer vara belägen i höjd med Medelhavet, med oändliga somrar som följd. Då flyttar jag tillbaka direkt!
Dock har jag inte hört något från mina nära och kära där nere. Hmm... ska jag börja bli orolig över att de inte har överlevt?
Spotify-jakten går vidare
That's it! Nu väntar jag ivrigt på att en invite ska trilla in i min mailbox
Spotify invite?
Fan, till och med Herr Svedin har Spotify!
Hur hamnade jag här?
Klockan är 08.20 på lördagmorgonen. Jag står i en busskur i Granlo, det är närmare 10 minusgrader och jag fryser. Min skånevinter-anpassade jacka håller mig dåligt varm i den bistra kylan och bakfyllan börjar så smått smyga sig på. Bussen ska snart komma, men eftersom jag inte har något busskort måste jag be om att få tjuvåka. Damn, man vet ju hur vresiga busschaffisar kan vara.
Det är vid sådana tillfällen man tänker: Aldrig mer Norrland.
Men hej, på det hela taget var det ändå en superbra helg i Sunkan...
På fredagkvällen avverkades en kort sväng på Kåren innan jag och Herr Svedin gled in på Oscars. Där var det nästan tomt... Men som vanligt när det ryktas att Guldgossen och Svedda är på plats, så fylls stället fort med folk. Så vid stängningsdags kunde kvällens summeras som en riktigt bra utekväll. Ja, sen det där med efterfesten i Granlo, det kan vi strunta i.
Lördagen blev inte sämre den! Bartömning på Kårhuset och följaktligen knökat med folk. Klassiskt primitivt kårentryck på dansgolvet, fyllesång och löjligt lågt pris på öl. Jag tror att det var lagom opretto musik nere på dansgolvet, men jag minns inte såväl. Alkoholen och euforin lade sig som en slöja över mitt medvetande...
Det är nog inte sista gången jag öppnar Norrlandsfönstret.
När kommer sommaren?
En hel månad i sol och värme! Man kan bli avundsjuk över mindre.
Och idag satte sig ännu en Oriflejmare, Elin, kurs mot sydligare breddgrader. Dryga tre veckor i Australien står på programmet för henne. Jag försökte fixa med mig som handbagage. Utan resultat... Damn!
Men jag då? Jo, jag åker till Sundsvall... Såklart... Minusgrader, noll sol och en härlig doft av pappersmassa... Det blir till att inhandla flertalet "Feel good hit of the summer"-drinkar på Kåren för att kompensera bristen på sommar här i kalla Norden.
Med ett litet drinkparasoll på drinkarna så kanske - KANSKE - lite av min sommar-och-sol-abstinens försvinner...
Kändisspotting med Patrik, del 18
Var: Kungsgatan
Kommentar: Det kom som en stor besvikelse att mannen med de bra beatsen rör sig utanför Tensta. You got to live your brand, Mr Tensta!
Töm baren! Det ska jag göra iallafall
Jodå! Det är pubtömning på Kåren på lördag och det vill en ung herre som jag inte missa. Maken till löjligt låga priser i baren går helt enkelt inte att hitta och Herr Svedin lockar med en helt egen tältsäng till mig. Mumma! Får jag bara tag i en billig sista-minuten-biljett så står Norrlandsfönster på vid gavel!
Och som det inte var nog, även Norrlands mest mjuktuffa kille, Skägget Staflin, ryktas göra mig sällskap.
Lovely!
Skickat någon snuskigt jul-SMS?
Kolla alltså igenom SMS:et du tänkt skicka en extra gång så att du inte av misstag sänder iväg ett blixtsnabbt "God kuk!" istället för "God jul!"...
SMS:et kan uppfattas lite fel annars.
Kändisspotting med Patrik, del 18
Var: Arlanda Express, Centralen
Kommentar: Ahlströmskan är misstänkt lik min chef, Hanna, och hade jag inte vetat bättre hade jag trott att de är syskon. Men det är de inte. Tror jag iallafall. Eller är de det? Jaja, jag får undersöka saken.
Lammkött?
Sugen på öl en lördag? Det är en retorisk fråga.
Så... Raskt bar det iväg mot Big Ben, ett rockklubbsliknande fyrtioplus-tillhåll på Söder. Av alla ställen... Med skräckblandad förtjusning konstaterade jag och Rockin' Ron att vi med råge var de yngsta på stället...
Well, anledningen till att vi hamnade där var att Rockin' Rons polare, Fredde, hade "ett säkert ragg" på Big Ben och att han (Fredde alltså) kände vakten och kunde fixa in oss bakvägen, vilket alltid är ett stort plus. Fredde avvek dock ganska snabbt med sitt ragg och plötsligt var det bara jag och Ron kvar. Två unga herrar bland alla lite lagom överförfriskade 40-plusare.
Hursomhelst, ett liveband spelade dugliga metalcovers (vass gitarrist!), ölen var god och det kan vara kul att vara lammkött emellanåt.... Så vi blev kvar till stängningsdags!
Om vi hade skoj? Givetvis, omväxling förnöjer.
Men tro inget annat, varken jag eller Rockin' Ron drog med oss nåt hem. Det kändes liksom aldrig aktuellt...
Idag säger vi grattis till...
25 år och drömmer fortfarande om att det ska komma ett telefonsamtal från Sir Alex, "We want you to play for Man Utd"
Vad hände med önskelistan?
När man var en oskysst liten spoling back in the days var det världens enklaste att författa en kilometerlång önskelista till jul. Det var cyklar, nya skridskor, TV-spel, fleecetröjor (what?), LEGO, snö, filmer, Playmobil, hockeybilder och Fan och hans moster mm mm, allt mellan himmel och jord. Miljontals helt oumbärliga saker som jag dreglade efter. Redan någon gång strax efter midsommar började jag fila på de första önskningarna och slutade inte förrän de första klapparna var öppnade.
Men nu är det andra tider, jag är inte länge en okysst spoling och önskelistan är nästan obefintlig. I takt med åldern har önskelistorna tunnats ut, helt enkelt. Hur kunde det bli så? I princip det enda som står på listan 2008 är ju en plånbok och en bok!
Plånbok och bok?! Jag som inte ens läser böcker... Pinsamt!
Jag vill inte säga att det var bättre förr, men det var åtminstone enklare att författa en önskelista värd namnet.
Kändisspotting med Patrik, del 17
Var: Oriflame head quarter
Kommentar: Varför på Flamman? Jo, Hedman är numera agent för ett antal kändisar, därav att han minglade lite på Oriflame igår.
Kändisspotting med Patrik, del 16
Var: Orflame head quarter
Kommentarer: Dessvärre får jag inte nämna vem personen är, men jag kan åtminstone säga att hon (ja, inte oväntat är det en "hon") kommer bli Flammans svenska ansikte utåt 2009. Inte den tyngsta kändisen kanske, men lagom mycket "bang for the buck" för att förbättra på den svenska markadens försäljningssiffror uppåt
Stureplansskvaller
Konsulten rapporterar dock om att han fick tillfälle att småsnacka med Erik & Mackan om kön och andra viktiga livsöden. Det ger legendstatus i min bok!
Kändisspotting med Patrik, del 15
Var: Citykonditoriet
Kommentar: Jag var nära att svimma (nåja), för plötsligt stod de där, livs levande, bara några meter framför mig. Tyvärr Börje Salming, men mina inofficiella idoler Erik & Mackan är den tyngsta kändisspottingen hittills, iallafall i min värld. Om ni inte redan gör det, ska ni bänka er framför TV6 kl 20.30 varje söndag då tablåns bästa program går av stapeln ,"Hela och rena med Erik & Mackan". Om ni, som jag, bara har skogs-TV finns programmet att avnjutas på www.tv6.se
"Alla suger pung" och dagens lärdom
Det tyckte inte Ana från Portugal och petade bara lite försiktigt på sillen.
"Alla suger pung"...? Well, på julbordsbåten (M/S Enköping) spelades lite svensk julmusik i bakgrunden, bla med Peter Jöback. Det kanske låter skumt, men jag kan svära på att Jöback i en av låtarna sjöng "...alla suger pung". Jag blev så chockad att jag glömde ta en extra skopa av gröten...
Förresten, det finns få saker man är så sugen på före, men är så äcklad av efteråt som julbord. Man känner sig som en enda stor arraksboll fylld av kött när man rullar hem... Urk...